Om man börjar med att ”gå på djupet för att förstå grunderna” genom att studera hur hur jordens lutning påverkar en massa vinklar så finns det en stor chans att man ger upp ganska snabbt för att det blir för tråkigt och krångligt.
Det är bättre att börja med det som är det allra enklaste och då gärna den egna kartan, alltså det egna horoskopet. Det gör att man har en personlig relation till det man studerar så att man mer kan känna ett levande intresse för ämnet.
Numera är det lätt att skaffa denna egna karta eftersom det finns dataprogram som fixar den saken. Det tar nog inte mer än en halvtimme att träna in hur man, steg för steg, klickar sig fram till att få en bild av hur ens horoskop ser ut.
För att förenkla det så har jag gjort två små filmer där det syns hur man gör. Nu får man tänka på att ett program kan uppdateras så att det ser en aning annorlunda ut, men metoden är ändå densamma. Exempelvis så har just nu blåa fält i det programmet bytt färg till grått.
Jag tänker på www.astro.com som är ett enkelt program där man sedan också kan få sitt horoskop tolkat, både grundhoroskopet och dagens transiter (ja, annat också).
Det är naturligtvis bra att ”kunna grunderna ordentligt” men det går kanske inte så bra att börja med dem om man ska kunna hålla intresset uppe.
Man kan jämföra med nybörjarlektioner i ryska. Det är alfabetet och sedan enkla texter i stil med ”Vad heter du” och ”Vad är klockan?” och ”Anna är hemma”, dvs det är enkla vardagsfraser, som alla kan relatera till och känna sig hemma med. Man får också en viss självkänsla av att upptäcka att man nu kan använda dessa fraser i verkligheten.
Även här ska man kunna grunderna, men om man för en nybörjare startar med dessa grunder, dvs verbens och substantivens alla böjningsformer, så kommer troligen 95% av eleverna att försvinna ganska snabbt. Att börja med ryska språkets historia och utveckling går heller inte så bra, därför att det är rätt så tråkigt att läsa om ett språks utveckling om man inte kan förstå orden.
Det är naturligtvis bra att ”kunna grunderna ordentligt” men det går kanske inte så bra att börja med dem om man ska kunna hålla intresset uppe.
Man kan jämföra med nybörjarlektioner i ryska. Det är alfabetet och sedan enkla texter i stil med ”Vad heter du” och ”Vad är klockan?” och ”Anna är hemma”, dvs det är enkla vardagsfraser, som alla kan relatera till och känna sig hemma med. Man får också en viss självkänsla av att upptäcka att man nu kan använda dessa fraser i verkligheten.
Även här ska man kunna grunderna, men om man för en nybörjare startar med dessa grunder, dvs verbens och substantivens alla böjningsformer, så kommer troligen 95% av eleverna att försvinna ganska snabbt. Att börja med ryska språkets historia och utveckling går heller inte så bra, därför att det är rätt så tråkigt att läsa om ett språks utveckling om man inte kan förstå orden.
Man vill gärna ha en annan typ av ”grund”, dvs något enkelt och roligt, som gör att sinnet vänjer sig vid det nya, främmande sättet att tänka utan att det uppstår ett motstånd. Det finns till och med lärare i ryska som efter en lång tid inte ens har talat om för eleverna att det finns böjningsformer och vad dessa innebär.
Det blir i all oändlighet bara en massa fraser (som man egentligen inte begriper) så på en viss nivå så måste man göra bekantskap med grammatiken också på ett mer ingående sätt (inte bara ”jag är, du är...” osv) och det är då man börjar kunna göra egna meningar i stället för att bara mekaniskt upprepa vad andra sagt.
Men... detta mekaniska upprepande är ändå det som man måste börja med!!! Man kan inte börja med grundreglerna för meningsbyggnad. För mig är detsamma även med andra ämnen. Jag måste börja med något, som är enkelt och intressant och som på ett någorlunda personligt sätt kan fånga mitt intresse och hålla det vid liv.
En gång på det tidiga 70-talet gick jag till en astrologikurs, men på den första lektionen, när läraren Arne Örngren ritade upp en massa vinklar och började prata om ”himmelsekliptikans lutning mot ekvatorialplanet” så gav jag upp direkt och slutade på kursen. Jag förstod ju inte ens de ord han använde! Jag hade aldrig ens hört talas om någon himmelsekliptika.
Sedan hade jag en kompis, som kallade sig för Abraxas, som inte riktigt visste vad han ville göra här i livet, men efter ett tag så fick han kontakt med astrologin, lärde sig rekordsnabbt på egen hand och blev snabbt kändisastrolog (med artiklar om sig i de stora dagstidningarna) och nu hette han Gabriel Masell. Han var en rätt så vild figur och han hade ingen lust att själv sitta och räkna ut sina horoskop så det fick jag göra åt honom. Han brydde sig inte om att prata om några grunder, han bara sade ”Gör så och så och så...!” och det tog väl inte mer än en halvtimme att lära sig detta. På den tiden var man tvungen att använda logaritmtabeller när man räknade så det var rätt så petigt.
Detta gjorde ju att jag nu kunde rita upp alla kompisars kartor och vi kunde jämföra och prata om det och på så sätt blev det ett helt naturligt inslag i verkligheten. Det ledde naturligtvis till att om jag ”kände mig på ett visst sätt” en längre tid så kunde jag gå till tabellerna (i ephemeriden) och kolla vad jag hade för transiter. Detta var ett mycket roligare, enklare och intressantare sätt att lära sig på.
Det skulle kunna liknas vid att man lär sig de 50 viktigaste fraserna i det ryska språket och så åker man till Moskva och använder dem. Om det går bra så blir man motiverad till att lära sig mer och senare kanske till och med substantivens alla böjningsformer, som i astrologin skulle kunna motsvara att man förstår hur alla planeternas rörelserna fungerar och hur de olika planeternas elektromagnetiska fält samverkar med jordens och därmed även med våra egna.
Vill man sedan kunna grunderna ordentligt så kan man läsa mer om hur auran och hjärnan fungerar med olika em-fält och frekvenser. Den, som är mer intresserad i esoterik och frekvenser kanske vill börja här, men om man ska gå djupare in på det så kan det bli för krångligt för en nybörjare, som helt enkelt bara ville ”lära sig litet mer om astrologi” för att kunna kolla sina egna aspekter (i stället för att kanske betala 800:- till en astrolog som berättar det, som man lika gärna själv kan hitta i ett dataprogram).
Nästa steg är naturligtvis att läsa om vad som menas med de olika ”planeterna” och då kan man börja med att lära sig deras namn utantill, i vilken ordning de kommer, ungefär hur fort de går och vad de har för energi.
Det ordet ”energi” som vi kan använda i dag på det sättet, skulle kanske bättre kunna kallas frekvensmönster. Hippies på 70-talet sade vibrationer och tidigare så kallade man dem gudar eller andar. Så läs gärna om planeternas energier i gudasagor och lev dig in i vad dessa gudar har för karaktärer.
Gudasagor är också berättelser om våra egna egenskaper. Det var den tidens psykologiundervisning i form av intresseväckande sagor med liknelser och arketyper. Så när du läser om Mars, försök då att känna igen vad det är som just du triggas igång av. Vad blir du arg av? Vad är det som ger dig energi och manar till handling? Gör sedan likadant med de andra planeterna, men tag en i taget så att du verkligen hinner känna ordentligt hur det känns och var i kroppen som känslan / energin upplevs.
Strunta i de artiklar där någon har bytt ut alla gudarna och satt in andra i stället. De ursprungliga gudarna, Mars, Venus, Jupiter osv är de gudar som redan är förknippade med astrologin så det finns ingen anledning att byta ut dem mot andra. Det finns en mening med att gammal mytologi är som den är.
Nästa steg är att fundera mer över hur de olika planeterna verkar i de olika husen och tecknen. Vad händer när gudarna träffar varandra på olika sätt på olika ställen? Vad händer när gudarna har olika intressen? Det blir ett system som skulle kunna jämföras med en grammatik.
Nästa steg är naturligtvis att läsa om vad som menas med de olika ”planeterna” och då kan man börja med att lära sig deras namn utantill, i vilken ordning de kommer, ungefär hur fort de går och vad de har för energi.
Det ordet ”energi” som vi kan använda i dag på det sättet, skulle kanske bättre kunna kallas frekvensmönster. Hippies på 70-talet sade vibrationer och tidigare så kallade man dem gudar eller andar. Så läs gärna om planeternas energier i gudasagor och lev dig in i vad dessa gudar har för karaktärer.
Gudasagor är också berättelser om våra egna egenskaper. Det var den tidens psykologiundervisning i form av intresseväckande sagor med liknelser och arketyper. Så när du läser om Mars, försök då att känna igen vad det är som just du triggas igång av. Vad blir du arg av? Vad är det som ger dig energi och manar till handling? Gör sedan likadant med de andra planeterna, men tag en i taget så att du verkligen hinner känna ordentligt hur det känns och var i kroppen som känslan / energin upplevs.
Strunta i de artiklar där någon har bytt ut alla gudarna och satt in andra i stället. De ursprungliga gudarna, Mars, Venus, Jupiter osv är de gudar som redan är förknippade med astrologin så det finns ingen anledning att byta ut dem mot andra. Det finns en mening med att gammal mytologi är som den är.
Nästa steg är att fundera mer över hur de olika planeterna verkar i de olika husen och tecknen. Vad händer när gudarna träffar varandra på olika sätt på olika ställen? Vad händer när gudarna har olika intressen? Det blir ett system som skulle kunna jämföras med en grammatik.
"Planeterna kan i horoskopet sägas representera krafter, energier, eller sidor av en persons inre. Vi består alla av dessa olika krafter. Hur de är beskaffade, var de verkar och hur de fungerar med varandra - det är olika för oss alla."
Här är en bra lista över grundbegreppen av Stefan Stenudd. Läs mer...
I Astrologiskola kan man klicka på de olika planeterna och läsa mer om dem. Det kan man också göra med med tecknen, husen och aspekterna.
Det här räcker långt
för självstudier i astrologi
och efter det så vet man själv
vad det är man vill veta mer om
och var man kan finna det.
 |
| Hur lär jag mig mer om astrologi? |
