Att lugnt vara här och nu

eller att sätta fart och jaga...

Jag har en gammal kompis, som är väldigt bra på astralresor, medvetna drömmar och visioner, men det är inte en konstant förmåga för det går i perioder. Hon använder aldrig någon shamantrumma, hon tycker inte ens om trummor, men hon är ovanligt duktig när det gäller att ”se” saker med hjälp av pendel. Man kan säga att hon är klärvoajant.

Hon har inte hört av sig på länge, men i går kväll ringde hon och sade:
-Jag träffade dig i drömmen i natt och du var väldigt påstridig. Du sjöng ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder...” med högre och högre röst.

Så nu undrar jag vad du menar med det. Du måste förklara dig!

Jag svarade att jag tyckte att det var hon som hade drömt och hon som borde förklara sig, men hon var envis och sade att jag faktiskt hade varit där i drömmen och att det var något jag menade.

OK. Jag förstod faktiskt med en gång vad det var, men jag tyckte det var komiskt att en annan person ringer och ber mig att förklara vad jag hade sagt i hennes dröm.

Jag sade att det där nog handlade om ”ett ögonblick i sänder” och det handlar om att jag och Mona har diskuterat Tolle och hans idéer.

Först det där med egot, men det kan vi strunta i just nu.

Det andra är ”att leva i nuet” och Mona gillar inte den idén eftersom hon anser att det betyder att man inte får lov att planera vad man ska göra, inte skaffa sig någon utbildning och inte alls tänka på någon framtid, men inte heller på vad som har hänt (men om man inte gör det hur ska man då kunna lösa upp gamla blockeringar?)

Det där med att ”leva i nuet” uppfattar jag annorlunda. Det är att vara medveten om vad man gör just nu, att vara medvetet närvarande i den handling, som man just nu utför. Det är att gilla det man gör i stället för att tycka illa om det, samtidigt som man ändå gör det på grund av att man lever i en förhoppning om det framtida resultatet.

Det står också i BhagavadGita: Din handling ska gälla enbart själva handlingen och inte handlingens frukter (resultat).

Javisst, man kan göra det man gör för att man gillar att vara sådan, att leva så, och då trivs man ju med livet hela tiden. Det känns som att energin är längre ner i kroppen när jag är så.

Men... sedan finns det två olika sorters "inre ledning".

Det ena kan jag kalla intuition och då lever jag fortfarande i nuet och denna intuition helt enkelt ger mig ett flyt, som gör att jag känner vad jag ska göra. Det bästa är att bara följa med i flytet så snabbt som möjligt eftersom det är en slags ”ledning” som finns ”just nu”. Det går inte att planera att följa just den impulsen i morgon i stället för då har den försvunnit.

Det är en ganska så lugn intuition även om jag kan sätta fart. Det är väldigt lätt att börja tänka för mycket och tappa bort känslan av att vara i centrum av sig själv i nuet. Klart man måste hålla koll på vad man gör, men det är då bara koll och inte någon resonerande, planerande tanke.

Jag tror att jag föredrar att skilja på intuition och inspiration. Intuitionen uppstår när jag är i nuet, men inspiration är något annat. Den är litet längre bort. Man får inspiration till att göra något som ska bli något. 

Inspiration är av latinets in + spiritus, så det betyder att man andas in en ande. Spirare = andas.

Det känns tydligt hur hjärtat blir uppfyllt av energi, men egentligen så är det hjärtchakrat och inte det fysiska. Hjärtat är en ”frekvensmaskin” som läser av frekvenser och sänder signaler.

Inspiration är eld och eld är värme och inspiration är också att det blir högre ämnesomsättning i någon del av hjärnan, som blir extra aktiverad och nu får man plötsligt extra insikt i det som man tänker på. Det fungerar som kamerans zoomobjektiv och det fungerar också som örnens ögon, som kan fokusera på en enda liten mus samtidigt som den ”kopplar bort” allt annat.

Alla rovdjur kan fokusera på liknande sätt och vi kan också använda den impulsen till att fokusera på något. Plötsligt blir örnögat aktiverat och det känns som att ett fönster öppnar sig. Man ser något nytt och vi kallar det inspiration. Som en kikare, kan man också säga.

Inspiration kan kännas som att man ”tar in” en ande (en viss information/tanke/känsla/bild), men det kan lika gärna kännas som att man är nån annanstans. Man är i alla fall inte här och nu.

Ta in eller resa iväg? Det kan tyckas vara en konflikt – hur ska det vara egentligen?

Det är nog ingen konflikt – det är bara olika tolkningsmodeller av samma sak, som egentligen varken är det ena eller andra eftersom det är bortom tid och rum.
Det kan snarare kallas för ett kvantfenomen och nu är man nog inne på det som kallas quantum entanglement. Man har tänkt på en viss sak så mycket eller så intensivt att tanken har fått samma frekvens som tankens objekt och de har för en stund ”blivit ett med varandra”.
Det är den konsten som man har utvecklat och förfinat inom olika kulturers religioner och egentligen kanske man kunde kalla det för att man i sitt hjärta och hjärna ändrar frekvens på de signaler som där skapas och tas emot.

Att bli full av energi och full av ande och tjäna den ande man blir full av är ju ett mål inom kristendomen, där man till och med ber om att få bli "uppfylld av den helige ande" - och inte av någon annan ande!!!
Inom ikonmåleriet anser man också att målaren bara är en kanal för Gud och ifall man kan vara det så kan man naturligtvis vara kanal för vilken ande eller idé som helst. Det är bara att titta på vad konst och musik är. Den som har kraftig inspiration kan ju sägas tjäna den inspirationens ande eller vara ett redskap för just den idén och indianernas medicinhjul kan sägas vara ett redskap för att kunna välja vilken ande man ska "ta in" eller få kontakt med. Man kan vara väldigt noga med de metoder som är till för att inte fel ande ska kunna komma in.

Att leva i nuet, vara närvarande och ”gå på intuition” ser jag som den feminina egenskapen och att få inspiration ser jag som något maskulint. Det är jord och eld och det går att utveckla båda egenskaperna, men man bör väl kanske först lära sig att känna igen dem inom sig och med hjälp av astrologin kan man lära sig att observera skillnaden mellan dem.

Om man överdriver dem så blir intuitionen en kvinna, som helt slutar tänka, stillar sitt sinne och bara lugnt ”ser” något medan hon lugnt virkar en duk, medan inspirationen blir en vild och manisk man som predikar om Sanningen som ska komma från himmelen i framtiden.

I tusentals år har kvinnor varit tvungna att hålla koll på sina barn och det kräver att man är medveten och närvarande i nuet även samtidigt som man gör något. Man kan inte kosta på sig något fullt fokus på bara en enda grej.
 Männen har jagat i tusentals år och en jakt är ju en handling där man måste fokusera på en enda grej och även ”jaga efter handlingens frukter”.
Det är två olika sätt att vara och i vår kultur har vi ett nytt krav, nämligen att en och samma person ska kunna vara på båda sätten, men det är nytt för oss och alla kan inte bara koppla på det ena eller andra när det passar.

För en karriärsinriktad, jagande man kan det vara enormt stressande att vara tvungen att stanna hemma och sköta småbarn och tillbringa dagen i en sandlåda.

För en intuitiv kvinna kan det vara stressande att tvingas hävda sig på ett jobb där hon måste tävla mot andra män (som frivilligt tävlar för att de gillar att göra så).

Jag gör gissningen att en person med autism har fastnat i sin kvinnliga sida medan en med ADHD har fastnat i den manliga. Kanske någon annan som har någon åsikt om det?

Att ”tänka på framtiden” känns mera maskulint, medan det känns mera feminint att leva i nuet, så jag undrar om det inte kan vara så att Tolle helt enkelt upptäckte sin feminina sida och upplevde det som en revolutionerande nyhet.

Jag har tänkt en del på att ”leva i nuet” eftersom jag märker att jag kan vara på olika sätt. Ibland lever jag i nuet, men så fort jag får inspiration så tappar jag kontakten med nuet och ”är nån annanstans i stället” samtidigt som jag är helt fokuserad på bara en enda uppgift, som jag fokuserar på. Den grejen kanske är i nuet, men mitt fokus är inte på mitt hela här och nu.
Om man ritar en bild så är ju bilden i nuet (den ligger ju där på bordet) men om fokuseringen är kraftig så kan samtidigt maten brännas vid utan att man märker det och då har man ju bevisligen tappat kontakten med den verklighet som man befinner sig i.
Det är ganska lätt att känna skillnaden, men det är svårt att förklara eftersom det är som två olika tillstånd, som egentligen inte alltid kan märkas på yttre beteende. Från andra människor kan man också känna om de är "här eller där". Det är en slags känsla av närvaro i allt det som man har omkring sig utan något favoriserande av det ena eller andra. Man kan väldigt lätt byta fokus från det ena till det andra.
Konstnären, som just är inne i sin mest fantastiska inspirationsperiod, kan inte bara avbryta sitt skapande för att sitta i kassan på Konsum i stället.

Om man är van vid inspirationens vingar så ligger det nära till hands att man idealiserar det tillståndet. Man blir ”kick-addicted” och vill vara i den höga energin hela tiden. Att leva i nuet kan ju då uppfattas som enbart en förlust av inspiration och ande, dvs som en slags själsligt mörker.

Det kan bli religiösa historier om kampen mellan ljus och mörker, mellan gott och ont och speciellt kristendomen har varit engagerad i den saken.

Tolle var en inspirerad jaktmänniska, som tydligen pendlade mellan jakt och depression, tills han upptäckte att om han tillät sig själv att slappna av och bara vara i nuet så var det inte så farligt som han hade trott.

Depression? Det kanske bara är den feminina sidan som vill säga något! Lär dig att koppla av!

Inte ens den gamle jägaren jagade hela tiden.

Inte ens en varg jagar hela tiden. Vargen ägnar sin mesta tid åt att lugnt lufsa omkring och det är bara när den hittar ett byte som den sätter fart (om den inte har ätit på ett tag), men den farten varar ju bara en ganska kort stund. Sedan, när vargen ätit, sjunker den in i lugn och vila och nu bryr den sig inte om att jaga, inte ens om det kommer en älg.

Lär av djuren, säger indianerna, men då menar de vilda djur. Det kan vara svårt att lära av djur som man aldrig ser eller som helt har förlorat sitt naturliga beteende. Vi har mängder med bilder av vargar, men vi märker inget av deras liv, såvida de inte har tagit en hund och hamnat i tidningen.

Vi ser inte hur de pendlar mellan aktivitet och passivitet. Djur som jagar har också lättare för att vara lugna, de kan lägga sig och sova när som helst, och jag tror också att de sover ganska mycket för att kompensera sin överaktiva sida. En hund eller katt kan ju sova när som helst och nästan var som helst. Den lugna elefanten sover visst bara tre timmar om dygnet.

Den karriärist, som bara är i sin manliga, aktiva sida kanske kan få en revolutionerande insikt genom att läsa Tolle och träna på att leva i nuet, men en intuitiv, lugn och närvarande kvinna får nog inte alls ut något av dessa idéer.

Och den som redan har förmågan att vara i både jakten och vilan, i både den energifyllda inspirationen och den lugna intuitionen, kan tycka att Tolle har byggt ett torn av ingenting.

Jag kan leva i nuet, men jag har litet svårt för det.

Men om jag ska göra något som innebär ett motstånd så är det en jättebra metod att bara fokusera på nuet eftersom man kan lura det undermedvetna just genom att inte tänka på mer än just det man gör just nu i denna sekund. Det hindrar inte att man är medveten om vad man gör. ”Medveten om” och ”tänka på” är inte riktigt samma sak. Man kopplar bort Tanken, men kopplar på Observatören.

Just genom att koppla bort en viss typ av tanke kan man tydligen få ett fantastiskt flyt, som gör att en jättetråkig grej, som man annars bara skjuter upp för att den är ”jobbig”, kan bli färdig enormt snabbt. Dessutom slipper man att bli nervös av att ha för mycket att göra.

Det handlar alltså om att sluta tänka (just då) men inte att fly genom att tänka på något annat  i stället för det är inte så bra. 

När jag upptäckte metoden kallade jag den för ”step-by-step-metoden” för att man bara tänker på ett steg i taget. Men för min kompis blev det i hennes dröm att jag sjöng ”Blott en dag ett ögonblick i sänder...”

Det där handlar bara om hur jag kan vara på två olika sätt när jag är vaken på dagen och gör något (eller bara tänker och planerar).
Men jag vet att vårt språk inte fungerar så bra, så jag funderar över om "här och nu" också skulle kunna kallas "att vara defokuserad", att se på allt samtidigt utan att zooma in på någon detalj av det så mycket att man tappar kontakten med allt annat omkring sig.
Men eftersom den inre kikaren är en jaktimpuls så är det ju inbakat i den att man ska försöka nå något, som ännu inte är uppnått (fångat). 

Shaman och astrolog

Shamanism och astrologi är väl ändå två helt skilda kunskapsvägar, så varför ska man blanda ihop dem?

Jo, visst, det är en stor skillnad på dem.

En blek astrolog , som sitter vid sitt skrivbord med en stor hög med papper och böcker och en dator för att räkna ut knepiga vinklar och jämföra planeternas positioner och banor, samtidigt som han kanske aldrig ens har tittat på den riktiga stjärnhimlen där ute. Det behöver han ju inte eftersom han har allt i sina tabeller.

En mentalt slipad men städad och tråkig matematiker.

Shamanen är ett med naturen och sin miljö där han känner varje skiftning, dansar med djuren och med regnet, elden och vinden och där stjärnhimlen är en del av hans själ.

En galen hoppetossa som studsar omkring med trumma och bjällror för att falla i trance och prata med andar.

Men, någon gång, för längesen, och någonstans innerst inne, så var och är både shamanen, astrologen, munken och gurun detsamma, nämligen en person som söker efter kunskap om hur livet, naturen, kosmos, elementen och våra sinnen fungerar.

Astrologen avläser, ser och berättar medan shamanen både ser och går in i den andra verkligheten och möblerar om i den.

Men vi kan utveckla något av båda dessa sidor inom oss och kombinera dem.

Både astrologen och shamanen har nog samma åsikter om vad som menas med eld, jord, vatten och luft och hur de fungerar i våra liv, och båda kan göra cirklar där de placerar in allt för att se hur det samverkar, men astrologen kan sägas vara mera mental och startar med att lära sig tolka horoskop vid ett skrivbord. Han kan nöja sig med att vara teoretiker men om han även är känslig så kommer han så småningom att kunna se och medvetet känna planeternas energier i verkligheten också.

Shamanen är mera den som baserar sin kunskap på upplevelsen, som sedan kan tolkas. Han kan mycket väl känna till de olika planeternas energier, men han kan kalla dem för något helt annat än ”planeter”.

Om han bara är en person som är född med förmågan att kunna göra healing på ett visst sätt så är han nog inte riktigt den typen av shaman som jag tänker på eftersom han kanske inte är så filosofiskt lagd och heller inte är inne på människans utveckling i stort.

Jag tänker på den shaman eller medicinman, som har lärjungar (som han utsätter för allehanda utvecklande strapatser) och som blir mer och mer expert på hur den bakomliggande verkligheten fungerar och det gäller kroppens elektriska system lika väl som det gäller andar, andra planeter, förfäder och osynliga lärare på andra plan.

I hans världsbild samsas både Jungfru Maria och Jesus med åskans ande, vargens och björnens. Han ser inte andarna/helgonen/gudarna som uttryck för olika religioner (som vi gärna vill göra) – han ser dem som uttryck för olika energier och när han på det viset kan känna igen dem så vet han också var i hjulet han ska sätta dem så att de kan dansa med varandra i hans medvetande.

SwiftDeer hade många sådana hjul och här handlade det inte i första hand om att lära sig att göra healing på passiva ”patienter” utan det handlade snarare om att göra folk till ”sina egna healers” genom en slags ”shamansk introspektion” via en massa utlevelser, kunskapshjul och ceremonier.

Vad SwiftDeer presenterade var en väg, som kan kallas för Den Andlige Krigarens Väg och den vägen finns beskriven även på andra språk, exempelvis om Arjuna och Parsifal men även i andra sagor, och egentligen har hela New Age-rörelsen startat på det sättet, genom att folk (de unga på 70-talet) började intressera sig för människans gemensamma andliga dimension bortom de olika religionernas barriärer.

Enligt medicinhjulet så är människan inte i balans med mindre än att hon utvecklar alla sina sidor, dvs både eld, jord, vatten och luft, som motsvarar ande, kropp, känsla och tanke.

Om man gjorde ett hjul för ”andliga sökare” så skulle man kunna sätta astrologin i norr, kost och träning i väster, kärlek i söder och inspiration i öster. Att prata med förfäderna hamnar i sydost, drömmandet i sydväst, karma i nordväst och till sist har vi, i nordost, förmågan att kunna styra energier och vara kapten på sin egen skuta.

Indianernas plats är på drömmandets plats och de är då mittemellan känsla och kropp och det är ju också precis det som de uttrycker mest av här i världen: de är numera berömda för sin kärlek (söder) till naturen/jorden (väster).

Och mitt i det där har vi då de berömda trollkarlarna don Juan och don Genaro, som var experter på drömmandet. Med det menade de inte bara att komma ihåg vad man drömt på natten för att tolka det, som vi ofta gärna vill tro, utan det handlade snarare om att bli medveten i drömmen både på natten och dagen.

Vi skulle kunna kalla det nattliga för medvetna astralresor, men det dagliga har vi inget ord för. Man kan börja med att tänka som så att det inte är någon skillnad på nattens dröm och dagens dröm. Om man vill tolka drömmar så kan man tolka dagens drömmar. Inte bara dagdrömmar utan också den sorts dröm vi kallar verklighet.
Den ändrar sig inte lika snabbt som nattens dröm, men det kanske beror på att den kan vara gjord av en annan sorts tid som går långsammare?

I en annan tid, ”on the Dreamtime” kan vi ha en medveten kontakt med andliga lärare, som har levt tidigare på jorden, och samtala med dem. Det tycks ha varit det, som var don Genaros specialitet, så det är inte så konstigt om SwiftDeer hade historier om den tiden.

Detta med att gå en ”andlig utvecklingsväg” där alla energier, andar, gudar och krafter får vara med kallade han för The Way of the Rainbow Warrior. Han menade att det alltid hade funnits en speciell sorts ”medicine people”, som hade gått utanför sina egna stammars traditioner. De hade träffats och bytt kunskap över stamgränserna och just detta, att byta kunskap över gränser, var ju det som hippie-rörelsen gjorde när plötsligt buddhism, vedanta, kristendom, astrologi, homeopati, makrobiotik och annat blandades i samma gryta. Så hade det inte varit tidigare – det kom plötsligt omkring år 67-71.

De, som gick över gränserna, kallade han för The Twisted Hairs, som betyder att de flätade ihop olika kunskaper som man flätar hår (hår betyder intuition och kunskap för indianer).
Jörgen I Eriksson har hävdat att The Twisted Hairs aldrig har existerat och att SwiftDeer därför inte talade sanning. Jörgen menar att det finns ju ingen annan som har sett denna grupp (och den är ju inte heller registrerad nånstans).

Men det kanske inte är så konstigt, det är ju en slags grupp på astralplanet eller i drömtiden och en sådan grupp är ju bara synlig för dem som är med i den. Det är inte så lätt för en utomstående att bedöma vad dessa Drömmandets Trollkarlar egentligen har för sig där borta, ovan där.
Samtidigt kan man också se The Twisted Hairs som en egenskap på ett sådant sätt att alla som har denna egenskap tillhör denna grupp även om de själva inte använder det uttrycket, på samma sätt som att vi kan kalla doftkänsliga personer för ”en grupp”, trots att de inte känner varandra.

Vi har många Twisted Hairs här på jorden.

I ett hjul där alla kunskaper får vara med kan vi nog placera astrologen i norr och drömshamanen i sydväst. De kan vara två olika personer och då är det stor skillnad på dem, men de kan också vara olika sidor hos en person och då är det inte längre någon jätteskillnad. Det är bara som smöret och mjölet i samma kaka.

I öster får jag inspiration (om vad som helst), i väster får jag bemöda mig om att äta på rätt sätt och röra på mig, i norr kan jag läsa astrologi och i söder reagerar jag med känslor. I sydost kan jag lysa upp en känsla och be till Jesus eller Krishna, i sydväst kan jag göra en trumresa till drömtiden, i nordväst kan jag mentalt gå in i det undermedvetna mörkret och se mönster som upprepas och i nordost kan tanken lysas upp så att jag se hur manualen fungerar så att jag kan påverka mig själv i stället för att bara bli påverkad av andra människor och omständigheter.

Vågen borde gilla medicinhjulen

Vågen, med sitt aktiva intellekt, sin drift att vilja balansera allt mot allt och svårighet att bestämma sig, borde älska det indianska medicinhjulet där vi kan hitta alla möjliga sorters motsatta krafter, som här beskrivs som motpoliga samarbetspartners där båda får vara med och dansa med varandra, snarare än konflikter där den ena ska vinna och den andra ska förlora och kanske helst också utrotas. Allt har sin plats och sin funktion i hjulet.

Egentligen är det vi, den vite mannen, som alltid vill att alla motsatser ska bestå av rätt och fel, bra och dåligt, ont och gott och så vidare och att det därför krävs av oss att vi i alla konflikter ska välja sida och det ska vara den rätta sidan.

Indianerna har ett mycket intelligentare synsätt: de sätter in allt i hjul och beskriver de olika energiernas rätta sätt att vara och deras uppgifter i tillvaron.

Energier, krafter, planeter, andar... de påverkar oss eller kanske snarare ”verkar igenom oss” eller ”uttrycker sig igenom oss”. Man kan vara glad, men man kan också säga att ”glädjen” finns överallt, som en slags potential. Man kan kalla det för ”glädjens ande” om man vill, det har att göra med hur språket fungerar.

Naturfolken har egna ord för allt sådant, men orden har blivit översatta och då har man ofta använt ordet ”ande” för varje abstrakt begrepp, speciellt om det är beskrivet i personlig form. Det är svårt att översätta mellan språk som är helt olika eftersom orden inte stämmer överens och det gör inte ens grammatiken.

En planet eller stjärna kan kallas ande, halvgud eller gud och man kan säga att den kan trigga ett visst beteende på samma sätt som en viss frekvens kan göra detsamma genom att ha en viss inverkan på hjärnan och nervsystemet. Det gäller frekvenser av både elektromagnetiska fält och ljud.

Shamaner/medicinmän har hur länge som helst vetat hur man påverkar sitt sinne med trumman, som är det enklaste och mest effektiva instrument för att påverka hjärnan med olika rytmer.

De olika planeterna har också olika frekvenser och hela solsystemet är som en stor individ där planeterna är representanter för olika sorters tankar och känslor. Förr beskrevs de som gudar i mytologin.

Vi kan tänka att man blir påverkad av deras positioner, av deras olika typer av ljus när det faller in i olika vinklar, men man kan också tänka att vårt inre elektromagnetiska system fungerar på samma sätt som solsystemet och att man därför kan göra jämförelser.

Ungefär som att det är samma klocka som snurrar runt solen och runt hjärtat och att det bara är storleken som skiljer. Ett slags elektromagnetiskt mönster som snurrar.

På något sätt kan man ha lagrat ett mönster när man föddes. Man kanske skannade av sin miljö på samma sätt som de säger att sköldpaddor gör när de kläcks.
Man kanske skannade sin elektromagnetiska miljö som en slags metod för anpassning och sedan behöll man det minnet som en slags inre stämpel eller signaturmelodi.

För att astrologin ska bli intressant bör man nog leva i en miljö där folk kan vara individer och ha olika sysslor så att olika typer av karaktärer och preferenser kan märkas tydligare.

I ett naturligt stamsamhälle där alla är nomader och lever på samma sätt är det inte lika intressant eller ens möjligt att hålla ordning på och minnas alla planeters positioner, födelsetider och vinklar.

Däremot så kan man göra ett hjul där naturens alla delar, både planeter, djur, andar och människor har sina platser permanent beroende på vilka krafter de representerar. Det blir en karta som man kan använda i ceremonier för att prata med de olika krafterna, som kan ses som både andar i omgivningen och mönster i det omedvetna. En mind map.

I medicinhjulet har vi eld och solen i öster, jorden i väster, vatten i söder och luft i norr. Vi har ande i öster, kropp i väster, känslor i söder och tanke (mind) i norr. Sedan kan man ju diskutera vilken typ av känslor och tankar de menar, men även sådana går att sätta in i nya hjul där då den eldigaste känslan skulle hamna i öster osv.

Om man tittar på hjulet ska man sitta mot norr så att det stämmer. Då får man solen på höger sida och det tycks vara något allmänt att man tycker om att ha ljus kommande från höger. Höger heter right på engelska så de har samma ord för höger och rätt. Latinets sinister betyder både vänster och olycksbådande, ond och illvillig.

”Traditionally, in almost every culture and religion, the left side has been regarded as inferior - evil, weak, worldly, feminine - while the right is good, strong, spiritual and male”

När skålen med rökelse (smudge bowl) eller talpinnen (talking stick) sänds runt i cirkeln ska man ta den med vänster hand för att vänster sida är receptiv, den som tar emot energi. Sedan ska man lämna den ifrån sig med höger hand för att höger sida är den aktiva sida som ger ut energi.

Höger och vänster finns även hos molekyler och ljus. Samma molekyl kan finnas i både en vänster- och en högerform. Ljus kan också lysa mot oss i en höger eller vänsterform (spiral). Både molekyler och ljus påverkar oss olika om de är i höger- eller vänsterform.

Att ge associeras till medsols och att ta är motsols och det stämmer också med hur ett magnetfält rör sig runt energi som färdas (i en ledning).

Ljus som färdas genom en sockerlösning vänds åt fel håll av alla andra sockerarter än fruktsocker.

Riktningar och rörelser har en stor betydelse för dessa indianska magiker (i alla fall tydligen hos lärjungarna till don Genaro). Det handlar inte om vilken kraft som är rätt och vilken som är fel – det handlar om var och hur de är och hur de rör sig.

Planeter och trollkarlar

Mona och jag har i många år haft långa diskussioner med varandra och det har oftast handlat om shamanism, astrologi, filosofi och psykologi och vi har nog i grunden samma inställning till det mesta men i vissa frågor kan vi drabba samman med motsatta åsikter.

Men det kan ibland vara bra med intressanta konflikter där man tvingas försöka reda ut ”hur det är egentligen”. Man kan komma på nya infallsvinklar som man tidigare inte hade tänkt på.

I lördags kom vi in på det vanliga, nämligen en slags blandning mellan astrologi och shamanism och medan vi pratade så var det plötsligt som det sade klick i mitt huvud och någon sade: Det som ni pratar om är ”shamansk astrologi”.

Det hade jag inte tänkt på och det beror väl på att jag aldrig hade sett eller hört just det begreppet tidigare. Men jag förstod ju ändå och fick en riktig energikick av den plötsliga insikten.

För att inte varva upp för mycket gick jag gick ut och tog en promenad och sedan simmade jag omkring i sjön en stund. Det var nu soligt, lugnt, stilla och vackert med en blank vattenyta och vattnet var alldeles klart så att man kunde se botten. Det var alldeles underbart fint och vattnet var precis lagom iskallt.

När jag kommit in igen googlade jag på begreppet för att se om det fanns något och... jodå... det fanns en sådan rubrik. Men nu rasade det in idéer i mitt huvud så jag hade inte tid att läsa om vad andra eventuellt kunde ha för åsikter om saken. Jag var tvungen att snabbt börja skriva ner allt som kom.
Samtidigt startade jag den här bloggen och började lägga in mina texter där, men bara som utkast utan att publicera något. 

Eftersom jag nu i mejlet kunde se vid vilken tidpunkt jag hade fått idén så gjorde jag ett horoskop för den tiden. Ja, varför inte? Kan man göra ett horoskop på en baby kan man väl göra det på en impuls? Det blir en karta över våra transiter just då så att man kan se vilken typ av influens det var.
Man kunde också ha gjort ett komposithoroskop på mig och Mona och sedan lagt transiterna på det, men... det kan jag göra en annan gång.
Man kan göra på många sätt och "se vad som händer" och det är så man lär sig.

Idén, impulsen, den tändande gnistan hade kommit precis när Mars gick upp över horisonten.
Månen var i opposition till Jupiter vilket gör att man lätt kan gå till överdrift när man gör något. Känslorna expanderar. 

Jupiter var i hus 8 och det är bra för ”psykologisk healing”, för att förstå den mänskliga naturen och det gynnar sådant som man gör eller delar med andra (säger Robert Hand).
MC var på min Neptunus.

Jupiter var på Monas Merkurius så hon bör uppleva en kraftig tankeexpansion nu.
Jodå, hon skickar tjugo mejl till mig varje dag!
Solen var nästan på min Jupiter och det betyder extra energi till intresset för filosofi och "sökandet efter högre sanningar", en liten "upplysning" som pågår i ungefär en vecka.
Jodå, jag har skrivit om sådant hela dagarna just nu.

Det där var nog konceptionen för bloggen var ju ännu inte född (publicerad). Den bara låg i datorn (livmodern) som ett utkast (foster). 

Jag hade inte tänkt att publicera den nu. Jag hade tänkt att skriva litet mera och samla mera bilder och sedan publicera den vid lämpligt tillfälle. Men... tidpunkten för en födsel brukar man ju inte kunna planera och det gick inte nu heller.
Jag var trött och råkade trycka på fel knapp!

Knappen för Spara och knappen för Publicera ligger bredvid varandra så det är lätt att trycka fel om man inte tittar noga. Eftersom jag inte visste hur jag skulle ”ångra” det så blev jag ju tvungen att lägga ut alltihop och jag blev nervös och allt hamnade i fel ordning.
Men gjort var gjort och jag fick städa upp bland bilderna och texterna.

Jag gjorde ett horoskop även på födelsen, som kom plötsligt just när Pluto gick upp över horisonten. Om Pluto brukar man säga att den gärna vill dra upp det som ligger på djupet i det fördolda och ibland liknar man den vid att det sker en slags "vulkanutbrott". En plötslig eruption, som gör att alla kan se det som tidigare låg gömt under jordens yta. 

Det var fullmåne, vilket kan visa ett intresse för konflikter (som hos SwiftDeer, som jobbade med att balansera konflikter på många olika sätt) och babyn fick dessutom månen på Neptunus =”You are a dreamer and not very practical, preferring to sit by yourself and play in your private fantasy world.”        Robert Hand

 Javisst, det passar ju bra. Babyn fick en karaktär av drömvärld  och jag får hänga med så gott det går genom att koppla på den del av hjärnan, som jag kallar logisk fantasi!. En slags analyserande, kreativ introspektion, som kanske kan vara samma sak som det, som don Genaro kallade för Drömmande. Eller i varje fall en bra början till det.
Och det var ju inte så praktiskt att trycka på fel knapp!

Fantasin får dra iväg vart den vill och sedan kan logiken komma efter och städa bland begreppen. Så bra att jag har Jupiter i Jungfrun, som gör allt för att sortera alla begrepp.
Det handlar om våra drömvärldar. Men då menar jag inte bara analyser av nattens drömmar utan jag menar kanske ännu mera shamanens och våra egna upplevelser av verkligheten. Våra fantasier om den dröm vi kallar verklighet.

Enligt Castaneda och SwiftDeer handlar det om att medvetandegöra denna inre fantasivärld, och det kan kallas för drömmandets konst. Det handlar om att detta livet på dagen är en dröm, men att vi inte är medvetna om det. Vi tror att den här drömmen är verklighet för att vi egentligen sover och det betyder att dagens känslor, upplevelser, fantasier och tankar kan tolkas på samma sätt som man annars tolkar nattens drömmar. 

Uppgiften är att bli vaken och medveten i drömmen på natten, men också att bli vaken och medveten i drömmen på dagen. Man kan börja med att bli medveten om sin fantasivärld. Kan man själv styra den eller blir man styrd av den? Vad innehåller den? Hur gör man för att påverka den?

Jag tycker egentligen inte att det är någon större skillnad på fantasi och tanke. Jag tänker ju när jag fantiserar. Och vilken tanke jag än har så kan den ju kallas för fantasi. Om den stämmer med den fysiska verkligheten är en annan sak.

"Skillnaden" är producerad av oss själva när vi kräver att fantasin ska lyda under materiens lagar så att det inte är tillåtet att tro på något som inte är ”bevisat”.
Vi tycker att vi tänker logiskt när vi fantiserar ihop att något är sant eller osant, trots att vi kanske egentligen inte vet något alls om det.

Hur vi gör med vår tanke/fantasi har att göra med fogpunktens position i kroppen. I takt med att man utvecklas så flyttar den och hamnar på olika stationer. Det betyder att den kommer att flytta sig bort från den station där man inte kan tro på annat än det som är bevisat. Den stationen kallade SwiftDeer för Point of Reason.

SwiftDeer lärde ut hur man kan använda en stor kristall för att flytta punkten. Det gör att man kommer in i en slags känsla av enhet, en kärleksfull eufori, men efter ett tag så åker den ju tillbaka igen till sin vanliga position.Men, man bör tillägga att den också i viss mån rör sig till olika platser när man upplever olika tankar och känslor. Hos vissa personer är den ganska rörlig medan den hos andra är extra stationär, liksom "sitter fast".

Vi har väl alla träffat den personen som har sin punkt fastlåst i Point of Reason. Det är med sådana personer som trollkarlarna kan använda hallucinatoriska droger för att punkten över huvud taget ska kunna börja röra sig. Annars är det meningslöst med all undervisning.
Men det sker under övervakning och trollkarlen vet vad han gör och vaktar och leder sin lärjunge in på de upplevelser som passar.
Den som redan har en rörlig punkt ska nog hålla sig borta från sådana droger eftersom de också, om man gör fel, kan få punkten att röra sig åt fel håll så att man hindras i sin utveckling i stället för tvärtom.

Everything you think and everything you feel 

depends on the position of the Assemblage Point 

                                                                                             Don Juan

Jag tyckte att det, nu när jag började skriva, var litet väl bra flyt på idéerna. Jag behövde bara tänka på något så kom svaren och jag började fundera på om det inte kunde vara SwiftDeer som ”var i farten" på ett annat plan.

Jag tänkte att jag kanske skulle slå litet på trumman och se om jag kunde få något tecken på om det var SwiftDeer eller inte. Jag lade mig på sängen, men jag var trött så jag låg i stället och halvsov en stund.

Senare gick jag upp och gjorde mat, men när jag satte mig vid bordet så fick jag syn på en jättestor och alldeles fantastisk regnbåge, som gick över halva himlen, från horisont till horisont. Jag gick ut och tog några foton av den.

Senare ringde jag till Erena (som är medicinkvinna från Maorifolket) och efter en stund började hon nämna de olika naturfolkens samhörighet med olika stjärnor och så nämnde hon att regnbågen är symbol för Sirius.

Sirius är The Dog Star, som SwiftDeer hade sagt att ”de” kom ifrån och när jag arrangerade hans kurser (med hans lärjunge Batty) så kallade vi kurserna för just The way of the Rainbow Warrior. Erena säger också att hennes folk kommer från Sirius (nån planet där).

Filosofin om drömmandet och om fogpunkten kommer från de två trollkarlar, som Castaneda beskrev i sina böcker: kompisarna don Juan och don Genaro.

Don Juan var Castanedas lärare medan don Genaro var SwiftDeers lärare.

Historieberättaren

Vad var det egentligen, som han lurade folk att tro på, 

där han hukade sig under sin björnfäll när elden hade tänts?

Alla kulturer har en grundläggande berättelse, som alla tror på och som håller ihop samhället. I dag har det börjat att splittras upp eftersom alla kulturer har kontakt med varandra genom nätet, telefoner och resor. Vi har förstått att det finns mängder av olika sorters kulturer och att de alla har sina egna skapelseberättelser, sina egna religioner, gudar, andar och metoder för det mesta och det har lett till att vi varken vet hit eller dit i andliga frågor. Den ene säger ett och den andre säger motsatsen. Hur ska det vara egentligen?

Så mainstream tycks ha enats om att religioner är vidskepelse och bara till för att ”styra folket” osv. Man säger att tron på andar är vidskepelse eftersom det inte går att bevisa att dessa figurer existerar eller ens nånsin har funnits. 

Det gäller gamla religioner och traditioner - mainstream är mindre kritisk till den religion, som är mest allmän i dag: scientismen. Men så har det alltid varit. Vi tror på den historia, som är dominerande just här och nu.

.

Vi har bestämt oss för att tycka att eftersom alla dessa gamla historier är olika så kan de inte vara sanna. Men djupt inne i dessa historier, legender och sagor kan det finnas symboler, som vi alla har gemensamt. I alla fall om historierna handlar om själva livet på jorden.

Om det sedan är så att olika folkslag har kommit hit från olika utomjordiska civilisationer så kan de naturligtvis också presentera helt olika berättelser och ha olika typer av kunskap.
Man får titta noga på dessa historier för att upptäcka vad som är allmänt arvegods och vad som tillhör en viss kultur.
SwiftDeer sade att ”vi kommer från The Dog Star” och då närmare bestämt från en av dess planeter, som han kallade för Osiriakanwyia (det uttalades ungefär så).

I en kultur för 1000 år sedan hade folk inte en mängd information om världens alla skapelseberättelser. Det fanns inga flygplan eller telefoner och folk kunde inte ens läsa så det cirkulerade heller inte en massa böcker. Ett naturfolk hade kontakt med sin egen natur och med djur och människor, som kanske hade levt samma typ av liv i tusentals år på samma ställe. Man visste inte att det fanns andra kulturer som hade helt andra idéer. Man kanske inte ens kunde prata med dem som bodde i en annan provins eftersom de talade ett annat språk, ett som vi i dag skulle kalla dialekt.
En skapelseberättelse kunde alltså fungera som en historia som höll folket samlat och gav en impuls till en enhetlig kultur med en gemensam uppfattning om etik och moral.

En sådan gammal kultur hade alltså en skapelseberättelse, som alla trodde på och på så vis formade den en mental bubbla, som kunde hålla ihop samhället.
I en sådan historia kan det berättas om hur man har kommit från en annan planet, men där finns också symboliska historier om hur livet på jorden fungerar med alla dess olika energier, som senare tiders forskare och besökare har översatt till ”andar”.

Om ett folk har hundratals ord för olika sorters energier som de påverkas av så kan det vara omöjligt att översätta alla dessa ord på rätt sätt. Det blir ”vattnets ande” och ”örnens ande” rätt och slätt medan den mer riktiga och nyanserade betydelsen kan gå förlorad.

Olika språk fungerar också som andar och innebär att man tänker på olika sätt. Ett språk är som en mental kaka, ett grundmönster för vårt resonemang. Det märker man när man tittar på olika grupper, som vanligen befäster sin gruppidentitet genom att ha ett eget fackspråk där det är vissa ord och tonfall som gäller. En person, som kommer in i en grupp och talar fel språk, kan omedelbart bli mobbad och utfrusen. Ett fackspråk kan också kallas gruppande. Det beror på hur man väljer att uttrycka sig.

En grundläggande skapelseberättelse kan ses som en mental karta och vi kan också kalla den för ett medicinhjul eftersom en riktig sådan historia bör innehålla sådana bitar, som kan läggas in i ett hjul. Om man verkligen lägger ut symbolerna på marken i en ring eller om man bara har dem i sitt inre spelar mindre roll. Den synliga ringen är ett hjälpmedel.
Vi kan ju uppleva planeternas påverkan även om vi inte själva ritar in känslorna i runda kartor.

Ett medicinhjul, som ofta används, befäster sitt mönster i en persons undermedvetna så att man kan uppleva en symbios mellan det yttre och det inre och en astrologisk karta fungerar på samma sätt med den skillnaden att den har rörliga bitar som åker runt hela tiden och därför blir svårare att hålla reda på.

I en kulturs skapelseberättelse kan de äldre och sagoberättarna (story tellers) ha lagt alla bitar på rätt plats så att de stämmer överens med vår yttre och inre natur.
Det handlar alltså inte om att historien ska vara ”sann” på ett sådant sätt att man kan bevisa att alla händelser verkligen har ägt rum på det fysiska planet. Det är nog bara i vår kultur som man har kravet på att en sådan historia ska vara sann.

Både indier och naturfolk tycks se mera till effekten av en historia och hur den stämmer med vår inre verklighet. En shaman kan också hitta på nya historier som han kan ”dilla i” någon, men avsikten är inte att ljuga – avsikten är att skapa en viss effekt och det är det som är ”själva grejen”.
Man skulle kunna kalla det för kreativ inbillning eller kreativ visualisering, men om det på det viset är inducerat av en annan person så faller det ju också under begreppet mind control. Men om shamanen gör detta för att bota och skapa balans så kan det ju också kallas för att han utnyttjar placeboeffekten på ett medvetet sätt., vilket även en del läkare numera har börjat fundera över att göra. Men de stoppas av problemet att en läkare inte får ljuga medvetet på det sättet.

Jag hörde en gång en historia om en läkare, som hade ljugit på detta sätt för en liten pojke, som snart skulle dö i cancer. Läkaren drog en historia för att muntra upp pojken och sade att det var en massa små guldfiskar, som simmade omkring i hans kropp och åt upp all cancer. Pojken tänkte på detta varje dag och trodde på det och blev frisk.

Man kan säga att en bra legend är sann för att den visar ett mönster som vi kan igenkänna både i vårt inre på vår väg mot kunskap och på himlen när vi tittar på de olika planeternas rörelser, men också för att den skapar en viss önskad effekt.

En planet kan lika gärna kallas för en gud eftersom den står för en viss känsla och ett visst beteende och om man vill beskriva en planets energi så kan man göra det med ord och psykologiska termer, men man kan lika gärna beskriva planetens energi som en sagofigur med ett visst beteende och vissa kläder. Eller som ett djur!

Stjärnor och djur i hjul

En indiansk medicinman kan knappast ha något emot att man lägger in ett lejon i ett medicinhjul där det redan finns en buffel, en hjort och en varg och då kan man tänka sig att lejonet hamnar i öster i detta hjul. Med sin gula färg, sin stora man och sitt självsäkra utseende blir lejonet en perfekt symbol för solen.

Och det är så det fungerar inom astrologin där lejonet är det tecken, som styrs av solen. (Alla tecken har sina egna härskare).

Själv är jag Tvilling, som i SwiftDeers medicinhjul kallas för Deer, dvs hjorten. Det beror på att Tvillingen är mest präglad av ”mind” och har en snabb tanke som flyger hit och dit och ständigt får nya idéer, som sedan också lätt kan tappas bort när vinden vänder, och mind och tanke är i ett mer grundläggande hjul symboliserat av de fyrfota djuren, som är i norr.

I detta norra hjul är sedan hjorten troligtvis också i norr eftersom den hoppar högt upp i luften när den snabbt springer hit och dit. I medicinhjulet är vind i norr och i det astrologiska hjulet är vind representerat av Tvillingen, Vågen och Vattumannen.
Tvillingen styrs av Merkurius, som är gudarnas budbärare med vingar på fötterna.

När SwiftDeer lärde ut sina medicinhjul så lärde han också ut olika rörelser i dessa hjul. Bra energier ska vandra medsols, men om det hela blir fel så kan det gå motsols. I vår kultur  där vi har ett linjärt tänkande, säger vi i stället att något har "gått snett".

Ett annan rörelse, som han ofta använde sig av, var åttan och med den rörelsen kan vi rita in zodiaken i ett medicinhjul.

Då har vi Väduren i öster, Oxen i väster, Tvillingen i norr och Kräftan i söder och sedan börjar det om igen med Lejonet i öster, Jungfrun i väster och så vidare.

Man kan definitivt säga att SwiftDeer hade tendenser till att sätta ihop medicinhjulen med astrologiska termer och han använde också begreppet Earth Astrology för att indikera en slags ihopkoppling eller reflektion mellan ovan och nedan.

Lejonet lyser i ensamt majestät

Buffeln vandrar tung på jorden

Hjorten hoppar på lätta fötter

Vargen väcker våra känslor till liv

Den universella shamansjälen

Målning av Mikael W Gejel

Människans hjärna fungerar i stort sett likadant över hela världen, men samma upplevelser kan uttryckas på många olika sätt när de filtreras genom olika kulturer och personligheter.

Gammal indisk visdom säger att den materiella naturen består av tre kvaliteter, tre gunas, som är lidelse, okunnighet och godhet (rajas, tamas och sattva). När den eviga anden kommer i kontakt med den materiella världen så blir den betingad av dessa tre kvaliteter.

Godhetens kvalitet, sattva, är renare än de andra och ger upplysning och frihet från grövre karma. Den som befinner sig i denna guna är fylld av lycka och kunskap. Det betyder inte frihet från återfödelse, men det ger visdom och en brahman sägs befinna sig i godhetens kvalitet. Den som är i denna guna blir i stället bunden av högmod och lycka.

Vi har yogin eller mystikern, som söker befrielse från kretsloppet genom att söka kontakt med det högsta, ofta i avskildhet. Han utsätter sig gärna för askes och lidande för att komma uppåt mot en inre upplysning.

Och vi har den religiösa personen, som går omkring och sjunger sånger till Gud och är helt uppfylld av detta. Här finns det en chans att han helt har tappat kontakten med världsliga begär, till och med begäret efter lycka, och han kommer efter döden att hamna i en högre värld.

Så vilken kultur vi än tittar på så finns det olikheter mellan människor och det är bara en liten procent, som är intresserade av yogins väg, av mysticism, magi, ockultism, religion eller vad man nu vill kalla detta sökande efter en annan, en inre verklighet. Intresset kan ta sig många olika uttryck, men även en ”andligt intresserad person” är betingad av de tre gunas.

Efter 70-talet har den västerländska världen dränkts av andlig litteratur och alla tycks ha förstått att det inte bara är pengar och fina grejer som räknas. Man ska ju vara ”andligt utvecklad” också och vi har ju förstått att en människa kan bli ”upplyst”. Kunde Buddha så kan väl jag?

Den österländska visdomen kom i stora lass på 70-talet och sedan, på 80-talet, gjorde shamanismen och indianerna det stora genombrottet. Här bildades Yggdrasil och vi fick besök av Rolling Thunder och SwiftDeer och sedan har det bara rullat på. Nu har vi en slags blandreligion, där man kan ta vad man vill från den andliga kakan.

Den person, som i ett gammalt samhälle var shaman, gudshängiven eller yogi hade en genuin talang för att syssla med ”den andra världen” - annars skulle han inte ha varit den han var. Jobbet som shaman kunde ju också gå i arv på så sätt att en äldre shaman utsåg en yngre efterträdare, en lärjunge som hade lämpligt sinnelag.
Troligen var den äldre shamanen den ende som verkligen kunde avgöra om den yngre passade för denna roll och han kunde ju då också se vad den personen behövde lära sig. Så ”trollkarlens lärling” kunde bli utsatt för de mest hemska påhitt för att det skulle luttra hans karaktär, i alla fall i indianernas värld. Eller vad sägs om att bli lämnad ensam kvar i skallerormsgrottan med litet tips om hur man ska göra för att andarna ska hjälpa en att överleva. Och hos Maorifolket kan man bli helt nedgrävd i sanden, med bara huvudet ovanför, och där lämnad ensam. (Läraren gömmer sig nånstans, men det vet man inte).

Men det verkar också som att om den lämplige adepten inte har någon bra lärare så kan detta mönster uppstå av sig självt. Adepten hamnar i de mest hemska svårigheter, som mest kan liknas vid att slitas i bitar i underjorden. Det betyder också att ett verkligt intresse för shamanism/religion/mystik kan göra att man hamnar på den väg, som också kan kallas yogins väg.

Yogi kommer av ett ord, som betyder ok. Vanligen hade man två djur, som var okade tillsammans genom att de satt ihop med en bygel. Därför säger man att ordet yoga betyder förening, men det är också att bära på en tung grej av trä. Även Jesus bar på en tung grej av trä.

När det gäller Jesus så brukar vi prata om Lidandets Väg, men shamaner kan också visa upp liknande historier. De använder ordet ”undervärlden” och ”att slitas i bitar” för att sedan bli hel igen och då ha vunnit en ny kunskap.
Det är alltså ett påtvingat, kraftigt lidande, som har tvingat adepten till en extrem introspektion där han har funnit sig själv. Nu har han en ny kontakt med sin egen verklighet och det är något helt annat än bara boklig lärdom.

Fördelen med den gamla muntliga tradition var att läraren befann sig i samma verklighet som lärjungen och att de kunde kommunicera vidare. Numera läser vi böcker, som är skrivna i en helt annan kultur och vi vet inte riktigt vad som menas med de olika orden (typ ande, själ, mind, ego, upplysning osv) som dessutom kan vara felöversatta.

Och hur är det med det, som står i boken? Är det något, som jag kan associera till min egen verklighet? Det är inte säkert att det är – och då blir det en massa diskussioner där man ska prata om vad det möjligen kan betyda.

Castanedas lärare don Juan sade att du kan känna om den stig du går på har ett hjärta eller inte. Så fort du märker att den inte har det så ska du lämna stigen.

Ja, det betyder ju att det finns en slags trollkarlens, mystikerns eller shamanens väg och den vägen känner man igen genom att den känns levande och riktig. Samtidigt vet man inte hur den vägen kommer att se ut längre fram – man är hänvisad till att tro på gudarna, andarna, hjälparna, änglarna, kraftdjuren eller vad det nu är som man har en starkare inre kontakt med och ledning av.

Men shamanen är också betingad av de tre gunas och han lever i den här världen där han kan dela med sig av den speciella förmåga han har fått sig given på sin lidandet väg. Men dessa gunas, som verkar inom alla, skapar också helt olika personligheter och de mest våldsamma och ofrivilliga underjordsresorna kanske bara upplevs av en viss typ.

En person behöver ju egentligen i vårt samhälle bara kunna utföra någon slags healing på andra för att i dag kunna kalla sig för shaman och det finns inte någon mindre krets, i stil med en stam eller by, som kan intyga personens förmåga. För några hundra år sedan blev ju en healer känd på grund av sin förmåga och inte på grund av sin reklam.

Begreppet shaman blir naturligtvis alltmer uttunnat av att vem som helst kan lansera sig som shaman. Det krävs inte längre en livslång vandring mot ”den äldres kunskap” och jag gissar att det snart kommer att finnas snabbkurser där man på några månader kan bli ”diplomerad shaman”. Det kan komma att bli ett yrke som man utbildar sig till helt enkelt, för att tjäna pengar och betala skatt och ”göra rätt för sig”.

Men den som går den andlige krigarens väg på hjärtats stig vet inte vart stigen leder och är därför hänvisad till utvecklandet av sin egen inre kunskap.

Så man kan säga att shamansk astrologi är ett kraftfullt verktyg för att kunna se vad stigen har för kvalitet och varför. Även planeterna är gudar som talar till oss och genom att fokusera på en viss typ av energi kan vi få mera kunskap om den och lära oss att känna igen den i olika former, upplevelser och känslor. Man kan kalla det för psykologisk astrologi (vilket astrologin i sin natur egentligen är!) och ”shamansk” blir den när man börjar att använda s.k. shamanska metoder tillsammans med astrologin.

Ett enkelt exempel är att man gör en ceremoni på det vanliga sättet: man lägger ut sin medicinfilt och lägger ut de olika stenarna i en cirkel omkring sig: man bygger ett medicinhjul där man sedan själv är centrum och man har de olika planeterna omkring sig i form av stenar och medicinföremål. Man förseglar cirkeln så att bara de energier som man har inviterat kan komma in och sedan kommunicerar man så som man tidigare varit van vid, med offer av rökelse, ord, sånger, trumma.....

SwiftDeer hade ett slags begynnande astrologiskt inslag i sina evokationer med medicinpipan. Han åkallade inte bara Wakantanka och alla de andra andarna som hade indianska namn – han hade även stoppat in planeterna i den långa ramsa som skulle sägas när man öppnade pipan.

Man kan nu utveckla den biten och ha en dialog med den energi, som man i sitt horoskop har sett är av speciell betydelse just nu eller inom en snar framtid.

Eller ens intention kanske är att lösa upp något gammalt trauma.

Man kanske vill skriva planeternas tecken på små runda träplattor, som man sedan ihop med någon fokuserad intention och fråga kan kasta på samma sätt som man kastar mynt med I Ching.
En fråga kan vara: vilken planet är det som jag behöver titta närmare på i mitt liv?
Sedan kan man kolla den planetens position i horoskopet för att se om det stämmer. Man kan se hur det var när just den planeten transiterade någon annan (=gick över eller bildade vinkel till).

Men även om man inte alls kan någon astrologi så är planeternas energier något, som vi alla kan uppleva. Det gäller bara att känna efter inom sig och det fanns väl knappast någon gammal shaman som inte kände igen sina egna inre energier.

Om man bara kan känna igen dessa känslor så kan man lika gärna se dem som gudar och ge dem de former som man tycker passar bäst. Kanske ge känslan det namn som passar bäst för en själv eller måla en bild av den guden.

Olika gudar är ”bara” den högste gudens olika känslor och verktyg. De är olika delar av guds andliga väsen på samma sätt som att de olika planeterna hör ihop med olika chakras och kroppsdelar.
Guds hjärta är solen, både i vårt solsystem och i galaxen osv. Och det var därför som vi kallar Jesus för Guds son (som faktiskt var ett gammalt begrepp, som jag tror uppfanns av en egyptisk farao). Det skulle betyda en slags quantum entanglement mellan hans hjärta och guds hjärta, som är solen. Guds son är också solens son.

När vi säger att en person är född i ett visst tecken så menar vi att när han föddes så befanns sig solen på ett sådant sätt att när vi tittade på den från jorden så låg den på samma ställe som det tecknet, som består av andra stjärnor långt bort.

Den ”mer andligt inriktade shamanen” har en kunskap som inte är något som bara kan pluggas in – den måste vara baserad på upplevelse och då kan alla upplevelser ge insikter.

Shamansk astrologi?

Shamansk astrologi? Vad är det? Något sådant har väl aldrig funnits?

Man kan svara både ja och nej på det eftersom det beror på hur man tänker och hur man associerar.

Shamanen var den person i nomadstammen, som hade djupare insikter i vår inre verklighet och kunde fungera som botare.
Den här asiatiske shamanen är känd för att använda trumma, sång och dans för att försätta sig i ett annat medvetandetillstånd för att få översinnlig kunskap, tala med andarna och genom ett ceremoniellt beteende ge hälsan tillbaka till en sjuk person eller lösa något annat problem.
En naturläkare, naturpräst och magiker, som är förmedlaren mellan den här världen och andarna.

Ordet shaman har vi tagit från tungusiskan, som tillhör manchu-tungusspråken, som är altaiska språk. Tungusiskan finns i Sibirien och norra Kina så vi är i trakterna vid Mongoliet.

Men liknande kulturer finns på många andra ställen också, dvs det är naturfolk som har ett liknande beteende. Shamanism är inte någon enhetlig religion eller något fastlagt trossystem. I Lappland har vi nåjden, som också använder sig av trolltrumman, och det finns en hel del att läsa om den saken, bl.a. av Jörgen I Eriksson.

Det går alltså inte att på pricken säga vad en shaman anser om det ena och andra eftersom det finns så många olika typer av kulturer och språk, men gemensamt är ju att han kontaktar ”den andra sidan”, dvs andarna, och till detta använder han olika metoder för att försätta sig i extas eller trance. Det kan vara trummans rytmiska ljud, men också andra instrument, sång, dans och bjällror.
Det är den enformiga rytmen som påverkar hjärnan. Här kan man använda andra triggers också, som rökelse och bilder för att seansen ska leda till rätt ande och inte bara vart som helst..

Indianerna vill inte gärna att deras medicinmän ska kallas shamaner, i varje fall inte Sioux-indianerna. Egentligen har ju alla kulturer sina egna ord för sina botare och magiker, men vi moderna västerlänningar har helt enkelt valt ordet shaman och satt det på alla. Även en sydamerikansk curandero kan få finna sig i att bli kallad shaman och begreppet har börjat luckras upp till att betyda en person, som har sin egen tro och kunskap, huvudsaken att den är fokuserad runt en djupare kontakt med naturen och dess krafter, och som på något sätt sysslar med detta och gärna även använder en trumma för att få översinnlig kontakt med naturens väsen. Han kan manipulera osynliga krafter och det medför ju att folk kan ha en viss respekt för honom (eller henne).

Just för att trumman är det mest primitiva och enkla instrument man kan använda för att skapa sinnesförändrande ljudfrekvenser så har den kommit att bli som en symbol för vår nyandliga shamanism. Shamantrumman kan alltså inte bara användas som ett instrument - den kan också fungera som en trigger för att leda sinnet in i denna typ av tanke.

Det finns många olika typer av tankar och inte bara det analytiska intellektet. Men vårt moderna talspråk saknar ord för dessa variationer, som har buntats ihop i ordet "tänka".

Tillbaka till naturen! 

Dansa till solen och prata med vargarna!
Dansa med vargarna och prata med solen!

Det är en tanke som genast leder sinnet till en helt annan värld än den som vi har omkring oss i en storstad. Med ord och bilder kan vi börja resa i fantasins värld och redan det är början till att påverka hjärtats energier..

Shamanen har funnits "hur länge som helst" och det säger sig självt att han inte har fått sin kunskap från böcker och skrifter. Han har ingen aning om vad Platon har sagt eller vad Mme Blavatski ansåg om andar och gudar. Han har inte läst böcker om pyramidernas historia och han har inte alls skaffat sig kunskap på det sätt som vi är vana vid.

Hans kunskap kommer från verkligheten och då handlar det naturligtvis om den verklighet som han upplever. Och vad är det en nomad upplever? Jo, det är solen, månen, regnet, snön, elden, hästen, vargen, vinden och så vidare. Och människorna och deras öden, viljor och känslor, tillsammans med berättelser från forna tider med samlad kunskap, som gått i arv.

Om du hela livet lever i en sådan miljö och om du har anlag för att kunna uppleva det översinnliga så kommer dina gudar att bestå av naturens andar. Din andliga värld blir den andliga aspekten av den värld du lever i.

Shamaner brukar vara de, som hör hemma i kulturer, som är fokuserade på livet på jorden och de har väl inte varit mer intresserade av stjärnorna än av allt annat i naturen.
Man har olika intressen i olika kulturer: hos nomaderna är magikern en person som trummar, dansar och pratar med djuren och vinden. I nomadens kultur är man beroende av jaktlycka och den styrs snarare av kontakten med djurens andar än av solens gång runt zodiaken. Nomaden behöver inte så sitt vete vid exakt rätt tidpunkt och behöver därför inte veta exakt var solen ska befinna sig för att sådda frön ska växa bra. Han associerar sina inre energier i första hand till de olika djuren och deras beteenden och till olika naturgudar.
Det hindrar inte att det fanns indianer (Maya) som hade djupa kunskaper om planeternas rörelser, men frågan är väl om de verkligen ska räknas till de mer jordbundna naturfolken. De verkar snarare ha kommit från en högre civilisation som har landat här på jorden en gång för länge sedan, med hela sin kosmologi intakt.

I Babylonien, Egypten och Persien, var man intresserad av att lära sig om sambanden mellan stjärnornas positioner och händelser i vår värld. Astrologin kan ses som en symbios mellan astronomi och psykologi, som i sin mer extroverta, profana form förvandlas till spådomskonst och det som vi dag ser i veckotidningar. Tyvärr så tror många att detta är riktig astrologi.

Här har vi mer utvecklade civilisationer, där man inte längre är helt i symbios med träden och jorden. Magikerns intresse för den andra dimensionen finns här också, men hans blick är riktad mot stjärnorna och i stället för trumma har han stjärnkikare och papper och penna där han räknar ut en massa vinklar och planetbanor.

Astrologen är den mer civiliserade kulturens magiker, medan shamanen är nomadens magiker.

Zarathustra var en profet, som ansåg att människan har absolut fri vilja och ansvar för sina handlingar, men han var också magiker och associeras även till astrologins vagga.
Den som tror att astrologin förutsäger fasta händelser kan lätt tro att astrologin är en slags motsats till fri vilja. Men astrologin kan mera sägas vara en karta över anlag och influenser, som vi kan kalla potentialer.

Magiker (magus) är vår benämning på en person som har insikter i hur olika energier fungerar och som även kan påverka dem medvetet, exempelvis genom ceremonier, trance- och själsresor.

Men alla sådana vanliga ord, som betecknar andliga eller själsliga tillstånd, har i vår kultur blivit översatta hur som helst kors och tvärs hit och dit på ett sådant sätt att man inte längre kan spika fast en speciell betydelse på ett visst ord, inte med mindre än att man går till den kultur där ordet först fanns så att man kan se vad ordet då betydde. Men den betydelsen är troligen då inte längre den betydelse som folk i dag lägger i ordet. Beträffande sådana ord som ego, själ och ande så kan man hitta vilda diskussioner om vad folk tror att det betyder. Det är ord, som alla använder trots att folk inte tycks kunna enas om betydelsen, så ibland kan man undra om vi vet vad vi pratar om.

 Hyemeyohsts Storm, som skrev boken Seven Arrows, beskriver indianernas medicinhjul som en cirkel där allt reflekteras och det är ju detsamma som en astrologisk karta. Skillnaden är bara utgångspunkten. Antingen tittar man på djuren och naturen och bygger sin kosmologi utifrån denna verklighet eller också tittar man på stjärnorna att sedan se deras reflexer på jorden.

Astrologiska kartor brukar visa en cirkel där alla planeterna är inritade och indianerna har också sin heliga cirkel där de har placerat in sina viktigaste symboler. I medicinhjulet har man i stället för att rita planeter på papper lagt ut stenar som är symboler för eld, jord, vatten, luft och så vidare. I detta system finns det plats för allt, både för andar, växter, djur och förfäder. Har man bara förstått principerna så ska man kunna göra en karta över nästan vad som helst. 

Och har man förstått astrologin så kan man använda även den för att göra en karta över vad som helst. På 70-talet kände jag astrologen Gabriel Masell och vi hade en period då vi roade oss med detta. Det var han som lärde mig att räkna ut horoskop, men det gjorde han för att han inte själv orkade göra uträkningarna när han skulle ta emot kunder. Det var litet jobbigt på den tiden: man var tvungen att bläddra i tabeller och räkna med logaritmer.

Hyemeyohsts Storm talar om prärieindianerna och säger att deras historia har sitt center i och kretsar runt medicinhjulet, som är Livets Väg för dessa folk samtidigt som det också är förståelsen av universum:

Medicinhjulet är logernas levande flamma, sanningens sköld skriven i vattnets tecken och det är hjärtat och sinnet. Det är jordens sång. Det är stjärnelden och den målade trumman sedd med barnens ögon. Det är den röda pipan från buffelns gåva när den rökes i de heliga bergen och det är de fyra pilarna i folkets loge. Det är vår soldans.

In many ways this Circle, the Medicine Wheel, can best be understood if you think of it as a mirror in which everything is reflected. ”The Universe is the Mirror of the People” the old Teachers tell us, ”and each person is a Mirror to every other person.” Any idea, person or object can be a Medicine Wheel, a Mirror, for man. The tiniest flower can be such a Mirror, as can a wolf, a story, a touch. A religion or a mountain top.                                                       Hyemeyohsts Storm


Här har vi en kultur, som kan kallas shamansk där Storm beskriver deras kosmiska hjul av stenar på marken precis på samma sätt som vi också skulle kunna beskriva en astrologisk karta.

Det handlar då kanske inte om ifall man gör en cirkel där man utgår ifrån vår verklighet här (med djur och natur) för att därifrån se kosmos eller om man utgår ifrån en karta över planeternas positioner på himlavalvet för att därifrån se vårt liv här.

Den som har de ”shamanska” eller psykiska anlagen för att kunna ”se bortom” kommer i båda fallen att hämta samma kunskap. Han kommer att upptäcka hur allt är en dans av energier, som återspeglas i alla företeelser i våra liv.

Medicinhjulet: Så som nedan så ovan.

Den astrologiska kartan: Så som ovan så nedan.

Men det gäller att det är verkligheten man tittar på och inte bara idéer. Då kan det vara svårt för oss att relatera till historier om uttrar, bufflar, vargar och örnar. Vi kan inte känna dessa djurs energier så bra om vi aldrig ens har sett dem. Vi kanske bara är vana vid tama katter och hundar, som lever ett onaturligt liv.
Även om vi sätter upp stora bilder av vargar så kan vi inte se vargens riktiga beteende och dess reaktioner i olika sammanhang.

Det finns en skillnad mellan den vanlige astrologen och shamanen.
Det är att stjärnskådaren mest kan vara intresserad av att kunna se vad som ska hända, av att förutsäga framtiden, i alla fall på så sätt att han kan se vilka perioder som kan bli gynnsamma för det ena eller andra. Man vill veta hur det ska gå.
Det är väl ungefär så som våra medier och spåtanter förväntas fungera, med den skillnaden att de kan berätta mer precisa visioner, men med pendel, kristaller och kaffesump som hjälpmedel i stället för stjärnkartor.

Shamanen har något, som inte astrologen eller spåtanten har. Han går inte in i den andra verkligheten för att ta reda på vad som ska hända.
Han går in i den andra verkligheten för att ta reda på hur den ser ut och sedan är det hans uppgift att ändra på den verkligheten. Genom att göra ändringar på ett annat plan kan han ändra på hur verkligheten är just nu och det medför ju då att framtida händelser, som ligger på den gamla stigen inte kommer att inträffa nu när den tidstråden har lagts på en annan stig.
Exorcism är en variant, dvs att han tar bort något, som du har inom dig men som inte ska vara där.

Spåtanten är vanligen passiv och säger bara vad som ska hända.
Astrologen kan ge goda råd om hur man ska bete sig för att det ska gå bra.
Shamanen ändrar på verkligheten.

En botare, en healer får väl också sägas ändra på verkligheten, men han kanske inte går lika djupt, lika långt bort som shamanen. Han går väl vanligen till kroppens elektriska energisystem, men han försvinner inte för att prata med gudarna.
En vanlig läkare ändrar också på verkligheten, men han fokuserar på den fysiska verkligheten och inte på någon djupare orsak.

Det var bara hur jag rent generellt uppfattar saken, men sedan finns det ju en oändlig mängd personliga variationer och man kan också säga att vi alla med våra tankar hela tiden påverkar den andra verkligheten. Shamanen gör det dock medvetet.

Shamansk astrologi.

Det är att ha en levande kontakt med planeterna och deras energier på samma sätt som shamanen har kontakt med regnets och eldens andar

Det är att se zodiaken på samma sätt som Hyemeyohsts Storm ser medicinhjulet, som ett mönster av symboler, som berättar vem och hur du är och var du står på livets väg.

Det ena utesluter inte det andra och man kan säga att det nu är dags för en symbios mellan den indianske medicinmannens kosmiska cirkel och vår kulturs kosmiska cirkel, som att jord och himmel möts.

Shamanism är aktiv healing och astrologi kan också fungera som healing om man bara ser det på det sättet i stället för att tro att det bara handlar om spådomskonst för att se vad som ska hända.

Tag in planeterna väsen i ditt medvetande. De är gudar och du kan prata med dem i dina trumresor. Du kan göra ceremonier till mångudinnan, men även till Mars, Jupiter och Venus. Vad var det egentligen som Uranus ville säga med sitt knasiga upptåg? Om du känner dig blockerad kan du fråga Saturnus vad det är han vill att du ska upptäcka där inne.

Planeterna kastar sina reflexer över hela naturen och en trumresa kan gå till en planet lika väl som till en varg eller buffel. Det viktiga är att följa vad den egna inre energin säger och om den gillar vargar bättre än planeter så strunta i planeterna! Men en shaman är vanligen öppen för alla influenser som finns i hans värld och som han påverkas av. 

Solens väg är hjärtas väg. 

Om du känner en viss energi (känsla) som dominerar så använd den astrologiska kartan till att se vilken planet det är som du känner. Lär dig att känna igen den och gör sedan så med de övriga planeterna. Det kan vara bättre att känna hur Venus känns i stället för att memorera långa förklaringar om vad Venus står för. Om man vet hur Venus känns så kan man sedan själv förstå vad den känslan kan betyda och leda till i ens eget liv. Det kan vara olika för olika personer.

Även om man ännu inte har gjort sin karta så kan man i alla fall träna på att känna hur de olika planeterna känns. Man kan läsa om deras påverkan och försöka hitta just den känslan, upplevelsen inom sig. Alla kan nog känna sig blockerade (Saturnus), aggressiva (Mars), behagliga och vackra (Venus) och så vidare.
För en person kan det vara bra att känna sig litet aggressiv för att det ger ett tillskott av energi medan det för en annan kanske inte alls är bra om det leder till ett utbrott där han river lägenheten.

Genom att träna kan man lyckas att identifiera olika känslor inom sig så att man känner igen dem och det är ett steg mot att känna sig själv och speciellt så krävs denna kunskap på Den Andlige Krigarens Väg, som också är Själens Väg, som beskrivs i många av våra gamla sagor där olika känslor har blivit olika rollfigurer.

Shamanism som ett modernare och vidare begrepp är att leva sig in i de andliga aspekterna av olika företeelser inom den egna verkligheten, inte inom en verklighet som fanns för tusen år sedan i en annan kultur. Shamaner har alltid varit experter på den egna verkligheten, dvs den verklighet som de själva levde i och deras kunskaper kommer från en fördjupning i denna verklighet, som också gav en helt annan typ av kunskap än den som vi är vana vid, nämligen att man läser böcker om andra kulturers religioner och mytologier.

Om jag inte kan se hur energierna rör sig i dag här och nu, omkring mig och inom mig, så har jag ingen större nytta av att veta vad en indian ansåg om flodens ande i en helt annan kultur.
Vi kan få inspiration från indianens sätt att tänka och många av oss har också varit indianer i tidigare liv och sådana historier kan väcka upp minnen inom oss så att vi känner en fläkt av ett naturligare sätt att leva och det leder till att vi kan börja uppskatta Moder Jord och naturen igen. Hon tycks ha varit bortglömd i vår kultur, som mest är baserad på intellektuell kunskap om hur man ska göra för att utnyttja hennes resurser.

Att sitta runt en flammande lägereld i den mörka skogen och prata om runornas magi kan vara en upplevelse som väcker själens längtan efter en djupare mening med livet. Det kan ge en känsla av att det vi söker redan finns och att det egentligen inte kostar något. Det handlar bara om vårt eget uppsåt och fokus.
Tänk om det är roligare att hitta en fjäder i skogen och själv göra ett smycke av den än att bara beställa ett fjädersmycke på nätet.

Att sitta ute under en gnistrande stjärnhimmel är något annat än att bara läsa om planeternas inverkan. Vi har pluggat länge nog nu och det är dags att ta med den kunskapen för att gå tillbaka till naturen och verklighetens himmel och jord (innan den har kraschat helt).

Eftersom shamanismen är kunskapen om det som ligger dolt inom vår verklighet så finns där plats för allt. Det är inget fel att tro på Jesus, han har också sin plats i medicinhjulet och bland stjärnorna.
Så även de indiska gudarna och de buddhistiska bodhisattvorna. Men även Näcken och huldran, det beror alldeles på vilken del av naturen man har kontakt med och vad man har för fokus.

Men astrologi innebär ju också att man tar hänsyn till den gamla kunskapen om hur vi reagerar på de inflytanden som finns från jordens elektromagnetiska svängningar, som ändras hela tiden. De kommer och går och de dansar med varandra och vi är själva indragna i denna dans, som vi ofta kan dansa som medvetslösa dockor som hänger i trådar och knuffas och svingas hit och dit av gudarnas nycker.
Vi blir glada och vi blir ledsna och vi tycker att vi är duktiga och vi skyller på varandra utan att egentligen se hur de stora energierna omfamnar oss och sveper oss hit och dit. När den fria viljan vaknar upp ett steg till kan vi se vad vi hänger i för trådar och vilka vi kan påverka och hur.

Jordens em-fält ändras kraftigt av solstormarna, som är vågor av elektriskt laddade partiklar som når jorden, och det finns många som mår dåligt när dessa solvindar når jorden. Men vi har också de olika planeterna, som glider runt, runt i sina banor och när de bildar olika vinklar till varandra så ändras också något som vi skulle kunna kalla för jordens tankar och känslor.
Elektromagnetiska fälts olika frekvenser påverkar hjärnan på olika sätt..

Solen är solsystemets hjärta och centrum och det är i vår egen sol, i vårt eget hjärta, som vi kan känna dessa känslor, som kommer till oss i form av olika impulser.

Vårt eget inre solsystem är i symbios med det solsystem som vi lever i och när vi observerar planeternas banor kan vi se paralleller till hur vårt inre fungerar.

Vanlig astrologi kan ofta handla om att förutse olika händelser och tendenser, men det som vi nu kallar för shamansk astrologi är att lära sig att uppleva dessa fluktuationer för att kunna dansa med dem på ett mera medvetet sätt. När vi själva kan känna de olika planeternas energier så kan vi också vara med i dansen på ett mera medvetet sätt.

Om den gamla shamanismen handlade om att bota folk från krämpor, besatthet eller andra obalanser så handlar shamnsk astrologi om att kollektivt bota vårt psyke, som på grund av vår ytliga kultur har börjat att skadas mer och mer i en ganska så stor omfattning.

Den moderna shamanen får i dag vara en kollektiv psykdoktor, som lär ut metoder för hur vi ska komma i kontakt med Moder Jords energier igen så att vi kan bli vänner med den planet som föder oss.

Man kan säga att jordens alla energier är feminina eftersom de är den livgivande grund vi står på. Om insekter och grönsaker försvinner härifrån, om vattnet blir förstört och om luften blir full av giftiga kemikalier så försvinner vi också härifrån. Eller värre: ligger där som sjuka paket.

Hittills har det varit ett för stort och felaktigt bruk av naturens maskulina energier med ett överskott av kamp och intellekt. Om shamanismen är feminin (med sin jordkontakt) så är astrologin maskulin med sina teleskop och sitt filosoferande, räknande och tänkande. Men den har en gång varit en del av jordens liv. Man tittade på planeternas lägen för att kunna veta när det var exakt rätt tid att plantera och skörda. Så blev det mer och mer filosofi av det hela och till sist blev astrologin bortsopad av intellektet.

Men stjärnorna är också gudar och planeterna är medvetna delar av Moder Jords känslokropp. Planeternas rörelser talar till oss på samma sätt som vår planets eld, jord, vatten, luft, växter och djur. Den dans som pågår i jordens aura pågår även inom oss och genom att studera de större sambanden kan vi upptäcka de mindre och oss själva. 

Somliga har använt begreppet "jordastrologi" i samband med medicinhjulet. Men ordet astra betyder stjärnor så det är väl inte så lyckat. Astrologi betyder kunskapen om stjärnorna.
Ett medicinhjul är en rund "karta" av stenar, men det är inte en karta över stjärnhimlen.
Hyemeyohsts Storm använder begreppet Universe Wheel och det är ju bättre. Både medicinhjulet och den astrologiska kartan skulle kunna kallas för Universe Wheel och då skulle man lättare kunna spontant ana sambandet.
Och den person, som är ute på en andlig resa för att få ihop sitt jordiska medicinhjul med sin himmelska stjärnkarta  kan gott sägas syssla med shamansk astrologi. Det blir ett Universe Wheel, som är både feminint och maskulint.