Translate

fredag 19 september 2014

Att lugnt vara här och nu

eller att sätta fart och jaga...



Jag har en gammal kompis, som är väldigt bra på astralresor, medvetna drömmar och visioner, men det är inte en konstant förmåga för det går i perioder. Hon använder aldrig någon shamantrumma, hon tycker inte ens om trummor, men hon är ovanligt duktig när det gäller att ”se” saker med hjälp av pendel. Man kan säga att hon är klärvoajant.

Hon har inte hört av sig på länge, men i går kväll ringde hon och sade:
-Jag träffade dig i drömmen i natt och du var väldigt påstridig. Du sjöng ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder...” med högre och högre röst.
Så nu undrar jag vad du menar med det. Du måste förklara dig!

Jag svarade att jag tyckte att det var hon som hade drömt och hon som borde förklara sig, men hon var envis och sade att jag faktiskt hade varit där i drömmen och att det var något jag menade.

OK. Jag förstod faktiskt med en gång vad det var, men jag tyckte det var komiskt att en annan person ringer och ber mig att förklara vad jag hade sagt i hennes dröm.

Jag sade att det där nog handlade om ”ett ögonblick i sänder” och det handlar om att jag och Mona har diskuterat Tolle och hans idéer.
Först det där med egot, men det kan vi strunta i just nu.

Det andra är ”att leva i nuet” och Mona gillar inte den idén eftersom hon anser att det betyder att man inte får lov att planera vad man ska göra, inte skaffa sig någon utbildning och inte alls tänka på någon framtid, men inte heller på vad som har hänt (men om man inte gör det hur ska man då kunna lösa upp gamla blockeringar?)

Det där med att ”leva i nuet” uppfattar jag annorlunda. Det är att vara medveten om vad man gör just nu, att vara medvetet närvarande i den handling, som man just nu utför. Det är att gilla det man gör i stället för att tycka illa om det, samtidigt som man ändå gör det på grund av att man lever i en förhoppning om det framtida resultatet.
Det står också i BhagavadGita: Din handling ska gälla enbart själva handlingen och inte handlingens frukter (resultat).
Javisst, man kan göra det man gör för att man gillar att vara sådan, att leva så, och då trivs man ju med livet hela tiden. Det känns som att energin är längre ner i kroppen när jag är så.

Men... sedan finns det två olika sorters "inre ledning".

Det ena kan jag kalla intuition och då lever jag fortfarande i nuet och denna intuition helt enkelt ger mig ett flyt, som gör att jag känner vad jag ska göra. Det bästa är att bara följa med i flytet så snabbt som möjligt eftersom det är en slags ”ledning” som finns ”just nu”. Det går inte att planera att följa just den impulsen i morgon i stället för då har den försvunnit.
Det är en ganska så lugn intuition även om jag kan sätta fart. Det är väldigt lätt att börja tänka för mycket och tappa bort känslan av att vara i centrum av sig själv i nuet. Klart man måste hålla koll på vad man gör, men det är då bara koll och inte någon resonerande, planerande tanke.

Jag tror att jag föredrar att skilja på intuition och inspiration. Intuitionen uppstår när jag är i nuet, men inspiration är något annat. Den är litet längre bort. Man får inspiration till att göra något som ska bli något. 

Inspiration är av latinets in + spiritus, så det betyder att man andas in en ande. Spirare = andas.
Det känns tydligt hur hjärtat blir uppfyllt av energi, men egentligen så är det hjärtchakrat och inte det fysiska. Hjärtat är en ”frekvensmaskin” som läser av frekvenser och sänder signaler.
Inspiration är eld och eld är värme och inspiration är också att det blir högre ämnesomsättning i någon del av hjärnan, som blir extra aktiverad och nu får man plötsligt extra insikt i det som man tänker på. Det fungerar som kamerans zoomobjektiv och det fungerar också som örnens ögon, som kan fokusera på en enda liten mus samtidigt som den ”kopplar bort” allt annat.
Alla rovdjur kan fokusera på liknande sätt och vi kan också använda den impulsen till att fokusera på något. Plötsligt blir örnögat aktiverat och det känns som att ett fönster öppnar sig. Man ser något nytt och vi kallar det inspiration. Som en kikare, kan man också säga.

Inspiration kan kännas som att man ”tar in” en ande (en viss information/tanke/känsla/bild), men det kan lika gärna kännas som att man är nån annanstans. Man är i alla fall inte här och nu.

Ta in eller resa iväg? Det kan tyckas vara en konflikt – hur ska det vara egentligen?

Det är nog ingen konflikt – det är bara olika tolkningsmodeller av samma sak, som egentligen varken är det ena eller andra eftersom det är bortom tid och rum.
Det kan snarare kallas för ett kvantfenomen och nu är man nog inne på det som kallas quantum entanglement. Man har tänkt på en viss sak så mycket eller så intensivt att tanken har fått samma frekvens som tankens objekt och de har för en stund ”blivit ett med varandra”.
Det är den konsten som man har utvecklat och förfinat inom olika kulturers religioner och egentligen kanske man kunde kalla det för att man i sitt hjärta och hjärna ändrar frekvens på de signaler som där skapas och tas emot.

Att bli full av energi och full av ande och tjäna den ande man blir full av är ju ett mål inom kristendomen, där man till och med ber om att få bli "uppfylld av den helige ande" - och inte av någon annan ande!!!
Inom ikonmåleriet anser man också att målaren bara är en kanal för Gud och ifall man kan vara det så kan man naturligtvis vara kanal för vilken ande eller idé som helst. Det är bara att titta på vad konst och musik är. Den som har kraftig inspiration kan ju sägas tjäna den inspirationens ande eller vara ett redskap för just den idén och indianernas medicinhjul kan sägas vara ett redskap för att kunna välja vilken ande man ska "ta in" eller få kontakt med. Man kan vara väldigt noga med de metoder som är till för att inte fel ande ska kunna komma in.

Att leva i nuet, vara närvarande och ”gå på intuition” ser jag som den feminina egenskapen och att få inspiration ser jag som något maskulint. Det är jord och eld och det går att utveckla båda egenskaperna, men man bör väl kanske först lära sig att känna igen dem inom sig och med hjälp av astrologin kan man lära sig att observera skillnaden mellan dem.
Om man överdriver dem så blir intuitionen en kvinna, som helt slutar tänka, stillar sitt sinne och bara lugnt ”ser” något medan hon lugnt virkar en duk, medan inspirationen blir en vild och manisk man som predikar om Sanningen som ska komma från himmelen i framtiden.

I tusentals år har kvinnor varit tvungna att hålla koll på sina barn och det kräver att man är medveten och närvarande i nuet även samtidigt som man gör något. Man kan inte kosta på sig något fullt fokus på bara en enda grej.
 Männen har jagat i tusentals år och en jakt är ju en handling där man måste fokusera på en enda grej och även ”jaga efter handlingens frukter”.
Det är två olika sätt att vara och i vår kultur har vi ett nytt krav, nämligen att en och samma person ska kunna vara på båda sätten, men det är nytt för oss och alla kan inte bara koppla på det ena eller andra när det passar.

För en karriärsinriktad, jagande man kan det vara enormt stressande att vara tvungen att stanna hemma och sköta småbarn och tillbringa dagen i en sandlåda.
För en intuitiv kvinna kan det vara stressande att tvingas hävda sig på ett jobb där hon måste tävla mot andra män (som frivilligt tävlar för att de gillar att göra så).

Jag gör gissningen att en person med autism har fastnat i sin kvinnliga sida medan en med ADHD har fastnat i den manliga. Kanske någon annan som har någon åsikt om det?

Att ”tänka på framtiden” känns mera maskulint, medan det känns mera feminint att leva i nuet, så jag undrar om det inte kan vara så att Tolle helt enkelt upptäckte sin feminina sida och upplevde det som en revolutionerande nyhet.

Jag har tänkt en del på att ”leva i nuet” eftersom jag märker att jag kan vara på olika sätt. Ibland lever jag i nuet, men så fort jag får inspiration så tappar jag kontakten med nuet och ”är nån annanstans i stället” samtidigt som jag är helt fokuserad på bara en enda uppgift, som jag fokuserar på. Den grejen kanske är i nuet, men mitt fokus är inte på mitt hela här och nu.
Om man ritar en bild så är ju bilden i nuet (den ligger ju där på bordet) men om fokuseringen är kraftig så kan samtidigt maten brännas vid utan att man märker det och då har man ju bevisligen tappat kontakten med den verklighet som man befinner sig i.
Det är ganska lätt att känna skillnaden, men det är svårt att förklara eftersom det är som två olika tillstånd, som egentligen inte alltid kan märkas på yttre beteende. Från andra människor kan man också känna om de är "här eller där". Det är en slags känsla av närvaro i allt det som man har omkring sig utan något favoriserande av det ena eller andra. Man kan väldigt lätt byta fokus från det ena till det andra.
Konstnären, som just är inne i sin mest fantastiska inspirationsperiod, kan inte bara avbryta sitt skapande för att sitta i kassan på Konsum i stället.

Om man är van vid inspirationens vingar så ligger det nära till hands att man idealiserar det tillståndet. Man blir ”kick-addicted” och vill vara i den höga energin hela tiden. Att leva i nuet kan ju då uppfattas som enbart en förlust av inspiration och ande, dvs som en slags själsligt mörker.
Det kan bli religiösa historier om kampen mellan ljus och mörker, mellan gott och ont och speciellt kristendomen har varit engagerad i den saken.

Tolle var en inspirerad jaktmänniska, som tydligen pendlade mellan jakt och depression, tills han upptäckte att om han tillät sig själv att slappna av och bara vara i nuet så var det inte så farligt som han hade trott.

Depression? Det kanske bara är den feminina sidan som vill säga något! Lär dig att koppla av!

Inte ens den gamle jägaren jagade hela tiden.
Inte ens en varg jagar hela tiden. Vargen ägnar sin mesta tid åt att lugnt lufsa omkring och det är bara när den hittar ett byte som den sätter fart (om den inte har ätit på ett tag), men den farten varar ju bara en ganska kort stund. Sedan, när vargen ätit, sjunker den in i lugn och vila och nu bryr den sig inte om att jaga, inte ens om det kommer en älg.

Lär av djuren, säger indianerna, men då menar de vilda djur. Det kan vara svårt att lära av djur som man aldrig ser eller som helt har förlorat sitt naturliga beteende. Vi har mängder med bilder av vargar, men vi märker inget av deras liv, såvida de inte har tagit en hund och hamnat i tidningen.
Vi ser inte hur de pendlar mellan aktivitet och passivitet. Djur som jagar har också lättare för att vara lugna, de kan lägga sig och sova när som helst, och jag tror också att de sover ganska mycket för att kompensera sin överaktiva sida. En hund eller katt kan ju sova när som helst och nästan var som helst. Den lugna elefanten sover visst bara tre timmar om dygnet.

Den karriärist, som bara är i sin manliga, aktiva sida kanske kan få en revolutionerande insikt genom att läsa Tolle och träna på att leva i nuet, men en intuitiv, lugn och närvarande kvinna får nog inte alls ut något av dessa idéer.
Och den som redan har förmågan att vara i både jakten och vilan, i både den energifyllda inspirationen och den lugna intuitionen, kan tycka att Tolle har byggt ett torn av ingenting.

Jag kan leva i nuet, men jag har litet svårt för det.
Men om jag ska göra något som innebär ett motstånd så är det en jättebra metod att bara fokusera på nuet eftersom man kan lura det undermedvetna just genom att inte tänka på mer än just det man gör just nu i denna sekund. Det hindrar inte att man är medveten om vad man gör. ”Medveten om” och ”tänka på” är inte riktigt samma sak. Man kopplar bort Tanken, men kopplar på Observatören.
Just genom att koppla bort en viss typ av tanke kan man tydligen få ett fantastiskt flyt, som gör att en jättetråkig grej, som man annars bara skjuter upp för att den är ”jobbig”, kan bli färdig enormt snabbt. Dessutom slipper man att bli nervös av att ha för mycket att göra.
Det handlar alltså om att sluta tänka (just då) men inte att fly genom att tänka på något annat  i stället för det är inte så bra. 

När jag upptäckte metoden kallade jag den för ”step-by-step-metoden” för att man bara tänker på ett steg i taget. Men för min kompis blev det i hennes dröm att jag sjöng ”Blott en dag ett ögonblick i sänder...”

Det där handlar bara om hur jag kan vara på två olika sätt när jag är vaken på dagen och gör något (eller bara tänker och planerar).
Men jag vet att vårt språk inte fungerar så bra, så jag funderar över om "här och nu" också skulle kunna kallas "att vara defokuserad", att se på allt samtidigt utan att zooma in på någon detalj av det så mycket att man tappar kontakten med allt annat omkring sig.
Men eftersom den inre kikaren är en jaktimpuls så är det ju inbakat i den att man ska försöka nå något, som ännu inte är uppnått (fångat). 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar