Vad menas egentligen med "Satan och hans frestelser"?

Och hur hänger detta ihop med s.k. satanister? Det finns väl knappast någon religiös sekt, orden eller kyrka som inte har åsikter om detta, på ett eller annat sätt.

Satan stod för frestelser. Man skulle akta sig för frestelser eftersom de, med en modernare förklaring, triggar våra instinkter så att dessa kan ta över och göra oss till slavar under vad som helst som kan omfattas av begär till sådant som är beroendeframkallande. Det var en bra idé att beskriva detta och varna för det. Det kan ses som sedelärande psykologi i sagoform.  

Men vad händer då om vissa människor bestämmer sig för att göra tvärtom? Man kan bli som besatt av tvånget att avstå från något "som drar", dvs om du bestämmer dig för att sluta med alkohol, socker, knark, sex, vetebröd eller vad som helst (det kanske kan räcka med ett äpple och en snygg tjej) så kan detta avståndstagande ta över hela ditt psyke så att du inte kan tänka på något annat och så blir saken bara ännu värre. Det är som upplagt för att skapa ett inre krig. 

Enbart tanken "Nu ska jag sluta röka" kan göra att man röker ännu mer på grund av att man då hela tiden visualiserar detta förbjudna och därmed ger energi till det så att det tar över.  Det upplevs som en ande som tar över. Och det måste ha varit detta fenomen som kallades för Satan och Djävulen. Man analyserade och beskrev psykiska upplevelser. Men våra egenskaper och upplevelser kan också beskrivas som andar och gudar.

Ordet instinkt kommer av ett gammalt ord (PIE *steig- och latinets stinguere) som betyder sticka, hugga, pricka, genomborra. Därför att en instinkt kan hugga på en sekund, precis som en orm. Varefter reptilhjärnan tar över kommandot över dig och ditt beteende och den högre delen av hjärnan slås ut. Det handlar plötsligt bara om överlevnad. Det är detsamma som det som folk brukar kalla ego eftersom ordet instinkt tydligen har fallit i glömska.

Det är klart att man då kan vända på steken så att i stället för att tvinga sig till att avstå från det goda så gör man tvärtom. Ägnar sig åt det (på något sätt) så att man kan öka denna kick i stället för att avstå från den. Detta skulle då kunna utvecklas till "satanister". Om man har någon stark aspekt med Pluto i sitt horoskop så kan man ha en dragning till att gärna vilja överdriva något, dvs att man vill gå så långt som det är möjligt med det man gör.

Det går inte att överdriva alkohol och knark (det är för banalt och man blir också snabbt sjuk) men det finns väl annat man kan göra. Tänja på gränser och lära sig att "kontrollera smärta" kan man också få häftiga upplevelser av, som ex Marina Abramovic. Här kan man nog också nämna Wim Hof, som har lärt sig att kontrollera kyla. Det är väl OK så länge det gäller att utsätta sig själv för det plågsamma och vända det till en kick eller annan befriande känsla. Ett exempel är medeltidens flagellanter. Men ... även detta kan väl utvecklas till ett behov??? På ett eller annat sätt så får man en kick av att antingen ge sig hän åt eller strida mot instinkterna. Man får ett krig inom sig och man upplever att man kämpar mot en motståndare. Ordet Satan betyder opponent eller motståndare.

En del påhitt kan syfta till att bli okänslig, dvs till att få spegelneuronerna att sluta fungera (som Ronald Bernard berättar). Det är detsamma som att utbilda sig till psykopat. Möjligen så tror man att man kan bli på "den säkra sidan" (här i livet) om man lär sig att inte reagera på något (en slags materialistisk religion). I stället för att lita på att man ska kunna undvika det som man skulle kunna reagera på (och må dåligt av) så lär man sig att inte alls reagera på något. Då kan det ju faktiskt sägas att man blir som en reptil när man har stängt av hjärnans högre delar (och spegelneuronerna, som gör att man känner vad andra känner = empati). 

Jag tror att vissa munkar också kan träna på att stänga av sina spegelneuroner, men inte att stänga av dem för gott utan snarare att kunna hantera on-off-knappen så att man själv kan välja vad man vill bli påverkad av. 

Det är kanske inte heller helt otroligt att man skulle kunna få en kick av att någon annan plågas. Titta bara på en katt. Den får en vansinneskick enbart av att se en fågel. Och alla rovdjur sysslar med lek, som egentligen är jaktceremonier.

Att vara jägare är ju något som, mer eller mindre, finns nedärvt inom de flesta människor. 

Alla de människor som egentligen skulle ha varit jägare ... många av dem sitter nu på kontor bakom datorer. Detta kanske inte riktigt stämmer med deras gener. Så söker man på annat sätt få utlopp för det man förlorat. En viss typ av människa blir karriärist och jagar pengar, makt och anseende. Man får, om inte annat, en jaktimpuls, som medför en dopaminkick, som ger en ökad känsla av motivation. Men steget därifrån till loger som sysslar med satanistiska ritualer är ju litet väl stort. De flesta tror nog inte ens att sådant existerar. Man anser att det är påhittade konspirationsteorier.

En som har varit på väg in i det där inom de högre kretsarna är holländaren Ronald Bernard, som fick en chock och hoppade av och sedan berättar i intervjuer. 

Wake up! Satan och Saturnus är inte samma sak.

 Somliga blandar ihop Saturnus och Satan, troligen för att båda börjar på samma stavelse och eventuellt för att båda kan associeras till hinder och motstånd. Eftersom den här typen av bilder sprids så kan det vara önskvärt att man även vaknar på så vis att man kan se skillnad på olika ord, andar, psykiska egenskaper och sagofigurer och inte blandar ihop dem hur som helst. Saturnus och Satan kan knappast härledas till samma rot eftersom de kommer två olika språkgrupper. De kan därför inte härledas till samma ursprung. Men båda betecknar, som sagt, motstånd.

Åsikten att Saturnus är en kraft som påverkar människans psyke på ett visst sätt är sedan länge en del av astrologin och det är lämpligt att man håller sig till den etablerade beskrivningen och den erfarenhet, som finns om detta. Saturnus associeras inte till ondska, snarare till introspektion och utvecklande ansträngning av att övervinna motstånd.  Aleister Crowley likställer Saturnus och Satan, men det har mer att göra med svartmagikernas mytologi än vad det har att göra med den roll som Saturnus har inom astrologin.

Saturnus var namnet på en romersk jordbruksgud ( an Italic god of agriculture) som lärde folket att odla, så, plantera och göra trädgårdar och på så vis lyfte upp dem från ett mer primitivt stadium till en högre kultur och en tid som besjöngs som en gyllene tidsålder.

(An ancient Italic deity, popularly believed to have appeared in Italy in the reign of Janus, and to have instructed the people in agriculture, gardening, etc., thus elevating them from barbarism to social order and civilization. His reign was sung by the poets as "the golden age." )

Inom astrologin så betecknar Saturnus hinder och motstånd, men det är den typen av motstånd som man utvecklas av att ta itu med. En positiv sida av Saturnus är fokus, koncentration och introspektion, samt en förmåga att kunna skapa stabila strukturer i stil med hus. Att sitta i fängelse är ett uttryck för Saturnus och när man har en kraftig Saturnusaspekt (i sitt horoskop) så kan man uppleva det som att man sitter i fängelse, dvs man är blockerad och kommer ingenstans. Men det kan vara för att man ska ta tillfället i akt och lära sig något som man behöver kunna men annars skulle strunta i. Saturnus ger en känsla av tyngd. Saturnus kan ses som avskildhet och koncentration (i stil med att sitta och meditera i en mörk grotta). 

Ordet Satan kommer från judarna, men det betecknade inte någon ond varelse som då skulle vara härskare i underjorden. (Deras tro omfattade inte något helvete med demoner).
Ordet satan betyder motståndare, men detta motstånd var en egenskap hos Gud. Ordet satan användes för att identifiera en motståndare.

In the Hebrew Bible, śaṭan was never used as a proper name and served merely as a term to identify an adversary and in early Hebrew traditions, there was no devil, demons, or Hell. Evil and suffering in the world instead had another source; God himself.

De första gångerna som ordet satan användes i den hebreiska bibeln, det var i betydelsen fiende, motståndare, hinder och det var om David och sedan om hans brorson. Man var rädd att David skulle bli ett hinder. Det var Israels kung Saul, som var rädd för att David skulle medverka till att störta honom och ta hans tron. Det finns flera sådana ställen där ordet används på samma sätt som vi använder ordet motståndare. På ett ställe används det om en person i en rättegång.
I Jobs bok är hassatan (motståndaren, bestämd form) en ängel, som är Guds åklagare. I början var satan alltså bara ett ord, som betecknade någon motståndare (vem som helst) men sedan var han en Guds ängel (åklagare som jobbade åt Gud) för att så småningom utvecklas till att bli en fristående ängel som blev en motståndare till Gud och så blev han källan till all ondska. Den här figuren kom sedan att utvecklas utanför den judiska kulturen.

Det tycks ha varit Zoroaster från Persien som införde den dualism som innebar att det var en kamp mellan ont och gott, mellan Gud och hans motståndare, so då blev en fiende som skulle bekämpas. Det var Ahriman som skapade sjukdom, död och lögn. Den idén löste ju då det problem som det innebar att en god gud skulle ha skapat en massa lidande.

Tidigare hade det varit ormen, som frestade Adam och Eva, men nu blev det i stället Satan, eftersom ordet hade utvecklats till att beteckna Guds största motståndare. 
I Enoks bok finner vi sedan de lustfyllda väktarna under ledning av Azael. De var änglar, som kom ner till jorden för att para sig med jordens kvinnor och här skapades då  hybriderna Nephilim, som var jättar som införde demonerna till jorden. Detta sågs som ett förräderi av Gud, som nu slängde väktarna i en eldgrop. I det sista kapitlet ändras namnet Azael till Satan.
I en annan bok leds väktarna av Mastema. De hade fått Guds uppdrag att lära människorna rättvisa, men de övergav detta uppdrag för att i stället para sig med människornas kvinnor. Då skapades Nephilim och på det sättet kom demonerna till jorden.

I en annan historia (2 Enoch 29:1-4) är Satan en hög officer i den kosmiska armén. Han försöker ta makten men misslyckas och kastas ut från himlen. Det finns en liknande kanaanitisk historia där upproret leddes av Morgonstjärnan, som i grekisk översättning blev Lucifer (ljusbäraren).

I Enoks bok antyds också att väktarna till sina söner gav en hemlig kunskap, som var fröet till korruptionen här i världen. Det ska alltså ha varit jättarna Nephilim, som fyllde världen med ondska.

I och med att Nya Testamentet skrevs så blev den ursprungliga betydelsen av ordet satan utsuddad och bortglömd så att det i stället kom att beteckna den främsta fienden till Gud,, Jesus och människorna. Det tog flera hundra år för satan att omformas från en mänsklig opponent till en ond härskare i helvetet. 

På medeltiden utvecklades han mer, speciellt inom konsten där han framställdes som en förskräcklig varelse. (Sense of diabolical person resembling a devil or demon in character is from late 12c.)

Satan betecknade frestelse, dvs att vika av från den rätta vägen. Satan blev på det viset den eller det som låg bakom alla synder. "An illusory obstacle in one’s way - such as temptation and evil doings". Frestelserna leder till att man "faller" för dem och sedan är det detta fall som blir till ett hinder för andlig utveckling. Ordet tycks sedan ha utvecklats till att beteckna alla former av ondska.
Frestelser kan ofta bero på en överaktivering av instinkter.

Ordet instinkt kommer av det protoindoeuropeiska ordet *steig- som betyder sticka, spetsa, via latinets stinguere, som betyder sticka, egga, sporra, vilket sannolikt hör ihop med att det först var en orm, som frestade Adam och Eva i paradiset. Den hugger snabbt och det kan triggade instinkter också göra eftersom de tillhör vårt försvarssytem. Att reagera snabbt gynnar överlevnad. 

Forna tiders andar och gudar betecknar mänskliga egenskaper som i dag beskrivs med psykologiska termer. Men dessa historier om skapandet av Nephilim tyder också på att det som i Bibeln kallas änglar kan vara det som vi i dag kallar för utomjordingar. Ordet ängel skulle då i det här fallet (i Enoks bok) vara fel översatt.
Det sägs att det var väktarna som lärde människorna att arbeta med metall och tillverka vapen.

Saturnus och Satan är alltså två olika ord, som kommer från två olika språk, latin och hebreiska, och olika kulturer. Saturnus var en jordbruksgud och Satan var en frestare, en fallen ängel. Översättningen av Satan blev både Satan (via grek. Satanas), Lucifer och Diabolos (Djävulen), men det översattes inte till Saturnus.

Satan var först en människa (vem som helst) och sedan en ängel och till sist en fullfjädrad demonkung. medan Saturnus är det latinska namnet på en planet. Att koppla ihop orden Saturnus och Satan tycks vara något speciellt, som man gör inom vissa s.k. satanistgrupper. Men de tycks ha utvecklat en helt egen mytologi där det ingår en slags dyrkan av både Satan och Saturnus. Det hela verkar också vara uppblandat med offer till Baal eller Molok i Babylonien..
Baal är ett ord, som betyder herre. Ordet Belsebub kommer av Baal Sebub, som betyder flugornas herre. Det är troligen en slags ordlek, en förvrängning av Baal Sebul = den höge herren.

I Karthago var molek namnet på ett slags barn- eller djuroffer. Guden Baal, som man på det sättet offrade till, kallades ibland för molok av Kanaans folk (Israel) som även kallade Saturnus för molok.

Saturnus kan knappast liknas vid en frestare. Snarare motsatsen, dvs tungt arbete. Men resultat av arbete kan ju ge orsak till glada festligheter, dvs det glada resultatet av att man har klarat av det tunga, sega arbetet, som jordbruk innebär. Skördefest när året var slut, dvs innan det blev vår och dags att på nytt gräva i den svarta jorden och så nya frön eller sätta nya plantor. Det här är den normala synen på Saturnus (för den som inte är svartmagiker).

Saturn’s great festival, the Saturnalia, became the most popular of Roman festivals, and its influence is still felt in the celebration of Christmas and the Western world’s New Year. The Saturnalia was originally celebrated on December 17, but it was later extended to seven days. It was the merriest festival of the year: all work and business were suspended; slaves were given temporary freedom to say and do what they liked; certain moral restrictions were eased, and presents were freely exchanged. The weekday Saturday (Latin Saturni dies) was named for Saturn.

Vad kan det finnas för koppling mellan Baal/Molok och Saturnus?

Moloch was considered the symbol of purifying fire, which in turn symbolizes the soul. He is associated with child sacrifice, and the concept of children being "consumed" by fire has lead to Moloch being syncretized with the Greek god Cronos and his Roman counterpart Saturn, who consumed their own children.

Saturnism är en gammal medicinsk term som betyder blyförgiftning.

Bilden är tagen från en video på YouTube och jag tycker att föreläsaren är helt OK när han berättar om egna upplevelser..  Men vad finns det för belägg för att vindguden och allfadern Oden, som vanligen brukar stå för visdom, ska sammankopplas med svart magi? Det leder bara till att folk börjar tro att de "asatroende" sysslar med svart magi och barnoffer, vilket säkert glatt backas upp av de kristna. Oden kallas ibland för dödsgud, men det betyder att han härskar över de döda (som alltså inte är helt döda utan lever vidare i en annan värld). De flesta gamla kulturer har dödsgudar som tar hand om deras förfäder. Som de dödas gud har Oden hälften av dem som fallit i strid, de så kallade enhärjarna i sin boning Valhall; den andra hälften går till Freja".

Satanism är en heterogen samling av filosofiska och religiösa trosuppfattningar som grundar sig på ett aktivt ställningstagande för satansfiguren.

Från början tycks det ha handlat om moral kontra fallgropar i stil med synder:

Högmod (superbia)

Girighet (avaritia)

Vällust (luxuria)

Avund (invidia)

Frosseri (gula)

Vrede (ira)

Lättja (acedia)

De sju dödssynderna var under medeltiden tillsammans med de tio budorden de främsta utgångspunkterna för etiska diskussioner och betraktelser. 

Varför hade man "dödsgudar" förr i tiden?

Att en polyteistisk religion också innefattar en eller flera dödsgudar är inte så konstigt eftersom hela tillvaron sågs som levande och varje aspekt av livet kunde beskrivas som en gud, som hade speciella egenskaper. Och om man kunde kontakta och prata med sina förfäder så fanns det naturligtvis gudar inblandade även i det riket där dessa levde vidare. Man såg inte förfäderna som döda, man såg dem som personer som levde vidare i en annan värld. En sådan värld kan naturligtvis kallas för "dödsriket" och den gud som då finns där kan så klart bli kallad "dödsgud", speciellt av västerländska, moderna översättare, antropologer och teologer. Det finns väl tusentals dödsgudar . Minst.

Gudarna kan ses som reflektioner av våra egna, nedärvda, genetiskt betingade egenskaper som vi har kvar oberoende av om vi tror på några gudar eller inte. Men med hjälp av att åkalla gudar så kan man förstärka vissa egenskaper, men detta skulle lika gärna kunna kallas för kollektiv kreativ visualisering där man skapar en gud att tro på för ett visst syfte.

Det bästa är väl att analysera våra egna egenskaper och då kan man ju se hur våra "begär och drifter", dvs det som förr ansågs vara något dåligt (en motståndare i form av frestelser) i dag uppmuntras eftersom de gynnar affärsverksamheterna och då speciellt en massa internationella storbolag som är på väg att ta makten över det mesta.. All reklam syftar till att trigga våra begär och behov. 
Att några utomjordingar kom till jorden och skapade ett nytt släkte med dåliga egenskaper är väl inte helt otroligt. Kan det möjligen vara de som identifieras som psykopater? Har dessa då bakom lyckta dörrar en helt egen svart religion med en alldeles egen symbolik?
Ja, det verkar så. I den världen tycks Saturnus ha fått en dominant ställning, kanske för att den står för rigida strukturer, tyngd och blockering, som är egenskaper som kan utnyttjas för makt, kontroll och tvång.

Varje inflytande kan bli destruktivt om det överdrivs och missbrukas. 

Solen kan bränna ihjäl oss och andligt sett ge högmod, egofixering och "storhetsvansinne".
Neptunus kan ge beroende av knark och alkohol och allmän förvirring.
Mars ger aggression, våld, slagsmål och krig.
Saturnus ger en fyrkantig, hård och kall värld.
Uranus kan göra att man ständigt vill göra uppror mot allt och vara så rebellisk som möjligt.
Pluto är väl annars den planet som brukar associeras till svart magi och sexmissbruk.
Venus borde kunna orsaka ett överdrivet lyxbehov, shoppingbehov eller kanske bulimi.
Jupiter kan skapa en fanatisk predikant som upplever sin fantasi som sanning.
Månen kan göra att man helt drivs omkring av en massa känslor som tar över.
Varje egenskap kan överdrivas och bli till en fiende. De ska vara i balans med varandra.

Det är en balans mellan en massa olika "energier" och den saken kan vi inte ändra på. Vi får finna oss i att vi har en massa grundegenskaper inom oss. Enligt naturen så behöver vi ha begär och behov för att överleva. Men på grund av all reklam så har detta gått snett och gått till överdrift. Därför så kan hela systemet kallas för luciferiskt eller satanistiskt. Man uppmuntrar och utnyttjar de egenskaper som förr ansågs vara frestelser som man inte skulle bli offer för. Men i dag triggas detta för att en ekonomisk elit tjänar pengar på det, en elit som tydligen vill ha världsherravälde och kunna kontrollera allt och alla. 

Det är detta och en utbredd korruption, som Conny Andersson motsätter sig och det är väl OK, men det skulle vara bra om han plockade bort det där med Saturnus och Oden, eftersom dessa begrepp vanligen används på andra sätt.

Det är enormt opsykologisk att dra in Oden i detta negativa eftersom folk kan tro på det och gå till attack mot dem, som gillar vår gamla nordiska mytologi, där Oden är populär för att han  är den gud som står för visdom. Eftersom Oden fick sin visdom (initiering) genom att offra sig själv, bl.a. hänga nio dagar i ett träd, så liknas han ofta också vid Jesus.

Gud och god - är det samma ord? Nix!

Vi kan ta en annan föreställning som är fel och det är den att orden gud och god skulle vara samma ord. Lingvisterna säger klart och tydligt att det inte är det (eftersom så många tror det). 
Ordet gud kommer troligast från protoindoeuropeiskans *ghut-, som betyder åkallad, av roten *gheu(e)- = kalla, åkalla. Det motsvarar huta- på sanskrit (med samma betydelse).

Ordet god kommer av roten *ghedh- , som snarare betydde passande än snäll. Men det hade fler betydelser av typen bra.

Vad menas egentligen med "Satan och hans frestelser".