Shaman och astrolog

Shamanism och astrologi är väl ändå två helt skilda kunskapsvägar, så varför ska man blanda ihop dem?

Jo, visst, det är en stor skillnad på dem.

En blek astrolog , som sitter vid sitt skrivbord med en stor hög med papper och böcker och en dator för att räkna ut knepiga vinklar och jämföra planeternas positioner och banor, samtidigt som han kanske aldrig ens har tittat på den riktiga stjärnhimlen där ute. Det behöver han ju inte eftersom han har allt i sina tabeller.

En mentalt slipad men städad och tråkig matematiker.

Shamanen är ett med naturen och sin miljö där han känner varje skiftning, dansar med djuren och med regnet, elden och vinden och där stjärnhimlen är en del av hans själ.

En galen hoppetossa som studsar omkring med trumma och bjällror för att falla i trance och prata med andar.

Men, någon gång, för längesen, och någonstans innerst inne, så var och är både shamanen, astrologen, munken och gurun detsamma, nämligen en person som söker efter kunskap om hur livet, naturen, kosmos, elementen och våra sinnen fungerar.

Astrologen avläser, ser och berättar medan shamanen både ser och går in i den andra verkligheten och möblerar om i den.

Men vi kan utveckla något av båda dessa sidor inom oss och kombinera dem.

Både astrologen och shamanen har nog samma åsikter om vad som menas med eld, jord, vatten och luft och hur de fungerar i våra liv, och båda kan göra cirklar där de placerar in allt för att se hur det samverkar, men astrologen kan sägas vara mera mental och startar med att lära sig tolka horoskop vid ett skrivbord. Han kan nöja sig med att vara teoretiker men om han även är känslig så kommer han så småningom att kunna se och medvetet känna planeternas energier i verkligheten också.

Shamanen är mera den som baserar sin kunskap på upplevelsen, som sedan kan tolkas. Han kan mycket väl känna till de olika planeternas energier, men han kan kalla dem för något helt annat än ”planeter”.

Om han bara är en person som är född med förmågan att kunna göra healing på ett visst sätt så är han nog inte riktigt den typen av shaman som jag tänker på eftersom han kanske inte är så filosofiskt lagd och heller inte är inne på människans utveckling i stort.

Jag tänker på den shaman eller medicinman, som har lärjungar (som han utsätter för allehanda utvecklande strapatser) och som blir mer och mer expert på hur den bakomliggande verkligheten fungerar och det gäller kroppens elektriska system lika väl som det gäller andar, andra planeter, förfäder och osynliga lärare på andra plan.

I hans världsbild samsas både Jungfru Maria och Jesus med åskans ande, vargens och björnens. Han ser inte andarna/helgonen/gudarna som uttryck för olika religioner (som vi gärna vill göra) – han ser dem som uttryck för olika energier och när han på det viset kan känna igen dem så vet han också var i hjulet han ska sätta dem så att de kan dansa med varandra i hans medvetande.

SwiftDeer hade många sådana hjul och här handlade det inte i första hand om att lära sig att göra healing på passiva ”patienter” utan det handlade snarare om att göra folk till ”sina egna healers” genom en slags ”shamansk introspektion” via en massa utlevelser, kunskapshjul och ceremonier.

Vad SwiftDeer presenterade var en väg, som kan kallas för Den Andlige Krigarens Väg och den vägen finns beskriven även på andra språk, exempelvis om Arjuna och Parsifal men även i andra sagor, och egentligen har hela New Age-rörelsen startat på det sättet, genom att folk (de unga på 70-talet) började intressera sig för människans gemensamma andliga dimension bortom de olika religionernas barriärer.

Enligt medicinhjulet så är människan inte i balans med mindre än att hon utvecklar alla sina sidor, dvs både eld, jord, vatten och luft, som motsvarar ande, kropp, känsla och tanke.

Om man gjorde ett hjul för ”andliga sökare” så skulle man kunna sätta astrologin i norr, kost och träning i väster, kärlek i söder och inspiration i öster. Att prata med förfäderna hamnar i sydost, drömmandet i sydväst, karma i nordväst och till sist har vi, i nordost, förmågan att kunna styra energier och vara kapten på sin egen skuta.

Indianernas plats är på drömmandets plats och de är då mittemellan känsla och kropp och det är ju också precis det som de uttrycker mest av här i världen: de är numera berömda för sin kärlek (söder) till naturen/jorden (väster).

Och mitt i det där har vi då de berömda trollkarlarna don Juan och don Genaro, som var experter på drömmandet. Med det menade de inte bara att komma ihåg vad man drömt på natten för att tolka det, som vi ofta gärna vill tro, utan det handlade snarare om att bli medveten i drömmen både på natten och dagen.

Vi skulle kunna kalla det nattliga för medvetna astralresor, men det dagliga har vi inget ord för. Man kan börja med att tänka som så att det inte är någon skillnad på nattens dröm och dagens dröm. Om man vill tolka drömmar så kan man tolka dagens drömmar. Inte bara dagdrömmar utan också den sorts dröm vi kallar verklighet.
Den ändrar sig inte lika snabbt som nattens dröm, men det kanske beror på att den kan vara gjord av en annan sorts tid som går långsammare?

I en annan tid, ”on the Dreamtime” kan vi ha en medveten kontakt med andliga lärare, som har levt tidigare på jorden, och samtala med dem. Det tycks ha varit det, som var don Genaros specialitet, så det är inte så konstigt om SwiftDeer hade historier om den tiden.

Detta med att gå en ”andlig utvecklingsväg” där alla energier, andar, gudar och krafter får vara med kallade han för The Way of the Rainbow Warrior. Han menade att det alltid hade funnits en speciell sorts ”medicine people”, som hade gått utanför sina egna stammars traditioner. De hade träffats och bytt kunskap över stamgränserna och just detta, att byta kunskap över gränser, var ju det som hippie-rörelsen gjorde när plötsligt buddhism, vedanta, kristendom, astrologi, homeopati, makrobiotik och annat blandades i samma gryta. Så hade det inte varit tidigare – det kom plötsligt omkring år 67-71.

De, som gick över gränserna, kallade han för The Twisted Hairs, som betyder att de flätade ihop olika kunskaper som man flätar hår (hår betyder intuition och kunskap för indianer).
Jörgen I Eriksson har hävdat att The Twisted Hairs aldrig har existerat och att SwiftDeer därför inte talade sanning. Jörgen menar att det finns ju ingen annan som har sett denna grupp (och den är ju inte heller registrerad nånstans).

Men det kanske inte är så konstigt, det är ju en slags grupp på astralplanet eller i drömtiden och en sådan grupp är ju bara synlig för dem som är med i den. Det är inte så lätt för en utomstående att bedöma vad dessa Drömmandets Trollkarlar egentligen har för sig där borta, ovan där.
Samtidigt kan man också se The Twisted Hairs som en egenskap på ett sådant sätt att alla som har denna egenskap tillhör denna grupp även om de själva inte använder det uttrycket, på samma sätt som att vi kan kalla doftkänsliga personer för ”en grupp”, trots att de inte känner varandra.

Vi har många Twisted Hairs här på jorden.

I ett hjul där alla kunskaper får vara med kan vi nog placera astrologen i norr och drömshamanen i sydväst. De kan vara två olika personer och då är det stor skillnad på dem, men de kan också vara olika sidor hos en person och då är det inte längre någon jätteskillnad. Det är bara som smöret och mjölet i samma kaka.

I öster får jag inspiration (om vad som helst), i väster får jag bemöda mig om att äta på rätt sätt och röra på mig, i norr kan jag läsa astrologi och i söder reagerar jag med känslor. I sydost kan jag lysa upp en känsla och be till Jesus eller Krishna, i sydväst kan jag göra en trumresa till drömtiden, i nordväst kan jag mentalt gå in i det undermedvetna mörkret och se mönster som upprepas och i nordost kan tanken lysas upp så att jag se hur manualen fungerar så att jag kan påverka mig själv i stället för att bara bli påverkad av andra människor och omständigheter.