Shamanism och astrologi är väl ändå
två helt skilda kunskapsvägar, så varför ska man blanda ihop dem?
Jo, visst, det är en stor skillnad på
dem.
En blek astrolog , som sitter vid sitt
skrivbord med en stor hög med papper och böcker och en dator för
att räkna ut knepiga vinklar och jämföra planeternas positioner
och banor, samtidigt som han kanske aldrig ens har tittat på den
riktiga stjärnhimlen där ute. Det behöver han ju inte eftersom han
har allt i sina tabeller.
En mentalt slipad men städad och
tråkig matematiker.
Shamanen är ett med naturen och sin
miljö där han känner varje skiftning, dansar med djuren och med
regnet, elden och vinden och där stjärnhimlen är en del av hans
själ.
En galen hoppetossa som studsar omkring
med trumma och bjällror för att falla i trance och prata med andar.
Men, någon gång, för längesen, och
någonstans innerst inne, så var och är både shamanen, astrologen,
munken och gurun detsamma, nämligen en person som söker efter
kunskap om hur livet, naturen, kosmos, elementen och våra sinnen
fungerar.
Astrologen avläser, ser och berättar medan shamanen både ser och går in i den andra verkligheten och möblerar om i den.
Astrologen avläser, ser och berättar medan shamanen både ser och går in i den andra verkligheten och möblerar om i den.
Men vi kan utveckla något av båda
dessa sidor inom oss och kombinera dem.
Både astrologen och shamanen har nog
samma åsikter om vad som menas med eld, jord, vatten och luft och
hur de fungerar i våra liv, och båda kan göra cirklar där de
placerar in allt för att se hur det samverkar, men astrologen kan
sägas vara mera mental och startar med att lära sig tolka horoskop
vid ett skrivbord. Han kan nöja sig med att vara teoretiker men om
han även är känslig så kommer han så småningom att kunna se och
medvetet känna planeternas energier i verkligheten också.
Shamanen är mera den som baserar sin
kunskap på upplevelsen, som sedan kan tolkas. Han kan mycket väl
känna till de olika planeternas energier, men han kan kalla dem för
något helt annat än ”planeter”.
Om han bara är en person som är född
med förmågan att kunna göra healing på ett visst sätt så är
han nog inte riktigt den typen av shaman som jag tänker på eftersom
han kanske inte är så filosofiskt lagd och heller inte är inne på
människans utveckling i stort.
Jag tänker på den shaman eller
medicinman, som har lärjungar (som han utsätter för allehanda
utvecklande strapatser) och som blir mer och mer expert på hur den
bakomliggande verkligheten fungerar och det gäller kroppens
elektriska system lika väl som det gäller andar, andra planeter,
förfäder och osynliga lärare på andra plan.
I hans världsbild samsas både Jungfru
Maria och Jesus med åskans ande, vargens och björnens. Han ser inte
andarna/helgonen/gudarna som uttryck för olika religioner (som vi
gärna vill göra) – han ser dem som uttryck för olika energier
och när han på det viset kan känna igen dem så vet han också var
i hjulet han ska sätta dem så att de kan dansa med varandra i hans
medvetande.
SwiftDeer hade många sådana hjul och
här handlade det inte i första hand om att lära sig att göra
healing på passiva ”patienter” utan det handlade snarare om att
göra folk till ”sina egna healers” genom en slags ”shamansk
introspektion” via en massa utlevelser, kunskapshjul och
ceremonier.
Vad SwiftDeer presenterade var en väg,
som kan kallas för Den Andlige Krigarens Väg och den vägen finns
beskriven även på andra språk, exempelvis om Arjuna och Parsifal
men även i andra sagor, och egentligen har hela New Age-rörelsen
startat på det sättet, genom att folk (de unga på 70-talet)
började intressera sig för människans gemensamma andliga dimension
bortom de olika religionernas barriärer.
Enligt medicinhjulet så är människan
inte i balans med mindre än att hon utvecklar alla sina sidor, dvs
både eld, jord, vatten och luft, som motsvarar ande, kropp, känsla
och tanke.
Om man gjorde ett hjul för ”andliga
sökare” så skulle man kunna sätta astrologin i norr, kost och
träning i väster, kärlek i söder och inspiration i öster. Att
prata med förfäderna hamnar i sydost, drömmandet i sydväst, karma
i nordväst och till sist har vi, i nordost, förmågan att kunna
styra energier och vara kapten på sin egen skuta.
Indianernas
plats är på drömmandets plats och de är då mittemellan känsla
och kropp och det är ju också precis det som de uttrycker
mest av här i världen: de är numera berömda för sin kärlek
(söder) till naturen/jorden (väster).
Och mitt i det där har vi då de
berömda trollkarlarna don Juan och don Genaro, som var experter på
drömmandet. Med det menade de inte bara att komma ihåg vad man
drömt på natten för att tolka det, som vi ofta gärna vill tro,
utan det handlade snarare om att bli medveten i drömmen både på
natten och dagen.
Vi skulle kunna kalla det nattliga för
medvetna astralresor, men det dagliga har vi inget ord för. Man kan
börja med att tänka som så att det inte är någon skillnad på
nattens dröm och dagens dröm. Om man vill tolka drömmar så kan
man tolka dagens drömmar. Inte bara dagdrömmar utan också den
sorts dröm vi kallar verklighet.
Den ändrar sig inte lika snabbt som nattens dröm, men det kanske beror på att den kan vara gjord av en annan sorts tid som går långsammare?
Den ändrar sig inte lika snabbt som nattens dröm, men det kanske beror på att den kan vara gjord av en annan sorts tid som går långsammare?
I en annan tid, ”on the Dreamtime”
kan vi ha en medveten kontakt med andliga lärare, som har levt
tidigare på jorden, och samtala med dem. Det tycks ha varit det, som
var don Genaros specialitet, så det är inte så konstigt om
SwiftDeer hade historier om den tiden.
Detta med att gå en ”andlig
utvecklingsväg” där alla energier, andar, gudar och krafter får
vara med kallade han för The Way of the Rainbow Warrior. Han menade
att det alltid hade funnits en speciell sorts ”medicine people”,
som hade gått utanför sina egna stammars traditioner. De hade
träffats och bytt kunskap över stamgränserna och just detta, att
byta kunskap över gränser, var ju det som hippie-rörelsen gjorde
när plötsligt buddhism, vedanta, kristendom, astrologi, homeopati,
makrobiotik och annat blandades i samma gryta. Så hade det inte
varit tidigare – det kom plötsligt omkring år 67-71.
De, som gick över gränserna, kallade
han för The Twisted Hairs, som betyder att de flätade ihop olika
kunskaper som man flätar hår (hår betyder intuition och kunskap
för indianer).
Jörgen I Eriksson har hävdat att The Twisted Hairs aldrig har existerat och att SwiftDeer därför inte talade sanning. Jörgen menar att det finns ju ingen annan som har sett denna grupp (och den är ju inte heller registrerad nånstans).
Jörgen I Eriksson har hävdat att The Twisted Hairs aldrig har existerat och att SwiftDeer därför inte talade sanning. Jörgen menar att det finns ju ingen annan som har sett denna grupp (och den är ju inte heller registrerad nånstans).
Men det kanske inte är så konstigt,
det är ju en slags grupp på astralplanet eller i drömtiden och en
sådan grupp är ju bara synlig för dem som är med i den. Det är
inte så lätt för en utomstående att bedöma vad dessa Drömmandets
Trollkarlar egentligen har för sig där borta, ovan där.
Samtidigt kan man också se The Twisted Hairs som en egenskap på ett sådant sätt att alla som har denna egenskap tillhör denna grupp även om de själva inte använder det uttrycket, på samma sätt som att vi kan kalla doftkänsliga personer för ”en grupp”, trots att de inte känner varandra.
Samtidigt kan man också se The Twisted Hairs som en egenskap på ett sådant sätt att alla som har denna egenskap tillhör denna grupp även om de själva inte använder det uttrycket, på samma sätt som att vi kan kalla doftkänsliga personer för ”en grupp”, trots att de inte känner varandra.
Vi har många Twisted Hairs här på
jorden.
I ett hjul där alla kunskaper får
vara med kan vi nog placera astrologen i norr och drömshamanen i
sydväst. De kan vara två olika personer och då är det stor
skillnad på dem, men de kan också vara olika sidor hos en person
och då är det inte längre någon jätteskillnad. Det är bara som
smöret och mjölet i samma kaka.
I öster får jag inspiration (om vad
som helst), i väster får jag bemöda mig om att äta på rätt sätt
och röra på mig, i norr kan jag läsa astrologi och i söder
reagerar jag med känslor. I sydost kan jag lysa upp en känsla och
be till Jesus eller Krishna, i sydväst kan jag göra en trumresa
till drömtiden, i nordväst kan jag mentalt gå in i det
undermedvetna mörkret och se mönster som upprepas och i nordost kan
tanken lysas upp så att jag se hur manualen fungerar så att jag kan
påverka mig själv i stället för att bara bli påverkad av andra
människor och omständigheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar